Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
SKYMNINGSPRAT.
L
Lang och smärt, med blixtrande svarta ögon, en
hy hvars friskhet och glans liknade färgerna på rosens
blad, och ett svart och vågigt hår, sammanfäst i en
mjuk och tjock fläta i nacken, gjorde henne i sanning
- som Olle uttryckte sig - icke lik de andra i trakten.
Det var emellertid icke sa mycket hennes skön-
het som skilde henne från alla, det var uttrycket kring
hennes läppar, i hennes ögon, hennes hållning och
rörelser. Öfver hela hennes varelse lag en ädelhet,
en kraft och djerfhet, som skulle anstått en furstinna,
och kontrasterade på ett sällsamt sätt med bondflickans
anspråkslösa drägt.
Den unge mannen deremot, som stod bredvid henne,
med sitt ljusbruna hår och skägg, sina fina och vekliga
drag, sina milda och något matta ögon, skulle äfven
varit vacker, om icke ett öfvervägande uttryck af lik-
giltighet och trötthet hade beröfvat hans ansigte all
ungdomens liflighet och friskhet.
Han hade denna vårdslösa hållning, dessa sömniga
blickar och matta rörelser, som ofta utmärka de sista,
kraftlösa ättlingarne af ett vackert namn. De sista i
oändlighet utspädda dropparne af ett ädelt blod voro
nu för bleka att kunna färga hans kinder.
Vissa egenheter i hans drag tydde på en rad af
förfäder, der dessa egenheter varit fullt utpräglade, och
spensligheten af hans växt, färgen af hans hy och det
blaserade uttrycket i hela hans gestalt bevisade ren-
heten af hans börd, racens äkthet, d. v. s. den ringa
blandning hans ädla slägt ingått med andra.
Båda dessa unga och vackra varelser tycktes emeller-
tid, just genom de kontraster de företedde, passa for
hvarandra och utgjorde här i den ljumma ljusa sommar-
natten, kringdoftade af skogens vällukter, den vackraste
tafla man kunde se.
"Hörde du ingenting?" sade Gunild och såg sig
forskande omkring.
"Nej, ingenting," svarade den unge mannen och
kastade sig ned på gräset.
"Det lat som en suck tätt intill oss."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
