Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRLEKSDRYCKEN.
7
blod ifrån vårt hjerta, utpressade af den första sorgens
hejdlösa förtviflan.
Sinnet, ungt och friskt, fullt af lifliga och starka
känslor, känner, med hela kraften af sin oändliga för-
måga, smärtan af de första slagen, hvilka sedan många
o-ånger upprepade förhärda dess i början sa ömtåliga
fibrer, och våra konvulsiviska snyftningar, våra för-
tviflade rop bytas i några tunga och sparsamma tårar,
några tysta och undergifna suckar.
Aningen att hon för sista gången slutits i en älskad
famn, känt ljufheten af dessa kyssar som vid’ aderton
ar utgöra himlen, känt att hon aldrig mera skulle
spegla sina egna ögon, fulla af kärlek och sällhet, i en
annans, föll omedvetet och tungt på Gunilds hjerta.
Hon fattade icke hela betydelsen af denna aning, ty
öfvertygelsen att hon för alltid mistat sin korta lefnads-
fröjd skulle i denna stund hafva dödat henne- men
hon Jcände den och darrade, skakad af samma säll-
samma och paniska skräck, som hästen känner vid
lejonets aflägsna rytande, som han aldrig förr hört och
af hvars fruktansvärda närvaro han egerlingen er-
farenhet.
En stund förgick på detta satt, en evighet for
Gunild. Slutligen reste hon sig upp, strök det fuktiga
håret ifrån pannan och med hufvudet nedlutadt satt
hon ännu orörlig.
Den ena tanken, den ena föreställningen jagade
den andra i hennes fantasi, och alla hade samma mål:
att återföra d*en kallsinnige i hennes armar. An låg
hon ödmjuk och i tårar för hans fötter, an förkrossade
hon den otacksamme med hela bitterheten af sina före-
bråelser, och i båda fallen skulle hans bleknade kärlek
återtändas; sa ville hennes hjerta, sa talade hoppet,
och hoppet, som i den första ungdomen ar visshet,
vandrar då alltid tätt bredvid sorgen.
En tung hand som vidrörde hennes arm kom henne
att vakna ur sina drömmar, och då hon vände sig om,
stod en lång karl eller, rättare, yngling - ty han kunde
knappast vara öfver tjugo ar - bredvid henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
