- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
111

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KÄRLEKSDRYCKEN.



"Tyst," sade Gunild hastigt afbrytande. "Din
saga passar icke för mig. Nils har icke förolämpat
han älskar mig kanhända ännu," fortfor hon med

låg och dröjande stämma.
"Fega qvinna! Hvilken skymf vill du då uthärda r
Han föraktar dig, han skrattar åt bondflickans kärlek’,
tror du väl att det var den han ville ega? Nej, han
älskar, han gifter sig med en annan, hvad vill du mera!"
"Du ljuger, Simon!" utropade Gunild med af smärta
och vrede darrande röst.
Simon skrattade endast sa att det gaf eko i skogen.
"Bevisa mig, att hvad du säger ar sannt, bevisa
mig att Nils älskar en annan."
"Och om jag bevisar det?
Gunild teg och lutade ned hufvudet i handen.
"Om jag låter dig sjelf höra och se honom till-
sammans med den vackra fröken - du kan då sjelf
afgöra - tror du mig då?"
"Ja, men på hvad sätt?"
"Låt det bli min sak; möt mig blott här i mor-
gon igen, sedan solen har gått ned i skogen."
"Nej, icke här, detta ställe har blifvit mig sa
kärt. I skogsbrynet vid den stora stenen."
"Nåväl, lika godt, du kommer då säkert?"
"Jag kommer; men gå nu, jag vill vara ensam
här en stund." Gunild gjorde en afvisande rörelse
med hufvudet, och Simon aflägsnade sig sedan han
böjt sin panna ned emot den hand han ännu hölLi sin.
Den korta sommarnatten var flydd, det dagades
redan. Solen, som ännu icke hunnit öfver horisonten,
färgade i detta ögonblick himlen och skogen rosenröda.
Fåglarnes tusende röster sorlade i en oandlig kör, och
daggen låg som ett silfvernät öfver mossan. Denna
sång, sa ren och melodisk, dessa purpurflammor, dessa
vällukter, som utströmmade från blommor och blad,
denna friskhet och klarhet, som omslöt allt, verkade
hastigt och omedvetet på Gunilds sinne ooh återförde
frid i hennes hjerta, som under natten varit rof för
sa dunkla, sa bittra och stridiga känslor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free