Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRLEKSDRYCKEN.
3
har icke varit Guds englar du skådat der uppe i sko-
gen, det ser jag nogsamt på dig. Usch, mor har rätt,
en ska7 aldrig vara förveten och vilja se det som icke
angår en, för det får en ångra. Kom nu hem och
lä^g dig en smula, du ser ju medtagen ut som en skjuts-
häst/’ fortfor han och tog sin kamrat i handen.
Janne svarade icke, han tycktes ej hafva hört
hans välmenta prat, men lät honom leda sig hvart
han behagade, och de båda drängarne försvunno snart
på vägen till byn.
Det ställe, som Gunild valt till mötesplats med
Simon, hade för alla andra alls ingenting anmärknings-
värdt. Det var en stor mossig klipphäll, som tycktes
lösryckt från bergen ofvanför, ty den låg fullkomligt
ensam och beskuggad af en gammal afbruten tall, som
sträckte sina återstående grenar deröfver.
Löfskog och buskar omslöto detta ställe rundt
omkring, och klättrade man upp på den flata hällen,
såg man slätten och byn och längst bort Bråviken s
blåa vatten.
Gunild, hvars oro icke tillät henne att dröja, satt
redan qvällen derefter der och väntade, sorgsen och tank-
full, ryckande omedvetet upp gräset och mossan bredvid sig.
Solen lyste ännu på slätten, men skogen kastade
en lång skugga, och från den plats der den unga flickan
satt hade den längesedan försvunnit.
Med hufvudet vändt åt det hall, hvarifrån Simon,
som bodde på andra sidan skogen, borde komma, lyss-
nade hon med ängslan och hoppades med hvarje minut
som förgick, att han bedragit henne och icke kunde
hålla sitt löfte.
Men nu prasslade det i buskarne, Gunild spratt
till och i nästa ögonblick stod han framför henne.
Simon böjde sig ned på knä till henne och i hans
ansigte lag ^ ett uttryck af glädjer och seger, som likväl
helt och hållet undgick Gunild, ty hennes ögon hade
i stället fallit på ett bref som han bar i handen.
"Hvad har du der?" frågade hon, oroligt och
sträckte ut handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
