Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRLEKSDRYCKEN.
L
som genom tårarne i hennes ögon skimrade oredigt i
tusen färger, kunde uppfattas af hennes tanke. Och
ännu sedan hon flera gånger genomläst ’det korta inne-
hållet, tycktes hennes förstånd icke kunna reda menin-
gen deri.
Var denna mening då sa invecklad? Ack, nej,
den låg klar och tydlig, den var fullkomligt uttryckt,
just genom innehållets betydelselöshet. Se här hvad
den stackars flickan nu för fjerde gången genomläste:
"Gunild! Genom min fars död tvingas jag att
resa och lemna dig. Kanske skall min frånvaro verka
mera till min fördel hos dig an mina böner och för-
säkringar ! Farväl! Om vi också aldrig mera skulle
återse hvarandra, skall minnet af din skönhet och din
sällsamma kärlek alltid följa mig. Nils"
Gunild släppte papperet och stod en stod liksom
förstenad. Slutligen steg en allt högre purpur på hen-
nes kinder, handen knot sig krampaktigt och med af
vrede darrande rost, hviskade hon:
"Min skönhet först, min ’sällsamma kärlek’ sedan.
Ah, Nils, du var ovärdig denna kärlek, som du åldrig-
förstod, som aldrig uppvärmde ditt tomma hjerta. Och
du ar äfven ovärdig den vrede jag nu känner; må du
återgå till den kalla, granna verld, hvaraf du ar ett
barn, och gyckla och ljuga och lysa liksom den; din
siällösa varelse skall slutligen fördunsta som en rök i
J .O
dess förskämda luft. Enslighetens och skogens allvar-
samma och modiga dotter, med sin rena och starka
kärlek, med eld i ådrorna och hämd i hjertat, passade
ej för dig; men i ditt tanklösa lättsinne har du lekt
med hennes frid. Ah, Nils, den kärlek du väckt till
lif skall qväfva dig och en gång frampressa ångest-
svetten på din vackra panna."
"Gunild, min stolta, sköna herrskarinna, min drott-
ning!" utropade Simon, som icke förlorat ett ord eller
en blick af den unga flickan, och nu full af förtjusning
kastade sig ned framför henne. "Hvad du ar skön.
Ack, jag hade icke misstagit mig på dig; du skall häm-
nas, du skall förakta och förkrossa honom och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
