Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRLEKSDRYCKEN.
2
men jag har frågat henne; jag har bedt henne sa en-
träget, allt förgäfves. Ack, denna mor, som jag i
inbillnigen ser sa skön! Jag skall då aldrig i verklig-
heten se henne, glömd,* utkastad, förvisad från den
slägt jag tillhör. De kunna icke erkänna mig; sa har
i ag förstått Majas dunkla ord; denna mor ar en förnäm
dam; ja, ja, det förstås. Nils ar också en förnäm herre."
Gunild skrattade bittert och försjönk åter i tankar,
och på den lifliga glansen i hennes ögon kunde man
se, att det var på framtidens dunkla grund hon reste
djerfva planer och förhoppningar.
Stjernorna började redan tändas, det var nästan
mörkt och dimman der nere på ängen steg upp i luftiga,
fantastiska former såsom höstens kyliga förebud.
Då stördes tystnaden kring den drömmande flickan
af prassel i löfvet och ljudet af någon som sakta klef
öfver gärdesgården in i trädgården, på den sidan som
låg åt bergen.
Gunild märkte likväl ingenting förrän en hand
sa-kta lades på hennes egen, och en mörk skugga skymde
den svaga dagern ifrån fönstret.
"Ar det du, Simon ?" frågade hon med en ton af
visshet, liksom hon väntat honom eller han åtminstone
nyss varit föremål för hennes tankar.
"Det ar längesedan jag såg dig, ar det icke sa?"
"En månad se’n, just i dag," svarade Simon.
"Ar det verkligen sa länge, jag minns icke det."
"Ah, det ar gifvet att du icke tänkt på mig.
Jag har likväl tänkt sa mycket mera på dig och nu
har jag kommit hit för att saga dig en sak."
"Hvad då? Vet du något om..."
"Om baron Nils! Ja, det ar just om honom jag
kommit hit att tala med dig."
Gunild darrade litet vid ljudet af detta namn,
som hon icke hört på sa länge, men hon teg, och
Simon, som förgäfves i mörkret bemödade sig att se
den verkan hans ord åstadkommo, fortfor:
Claude Gerard. II. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
