Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
SKYMNINGSPRAT.
If
"Han ar återkommen, men icke ensam. Friher-
rinnan, en mängd slägtingar och den der rika fröken,
hans kusin, som skall bli hans hustru, ar med, och ..."
"Hur vet du det der?" afbröt honom Gunild med
kort och bruten röst.
"Jag kommer just nu ifrån herregården; det var
underligt att du icke vetat derom också, de kommo
för några da’r sedan, men först i morse kom den unga
fröken med sin mor; du skall nu icke längre säga att
jag bedrar dig, ty i qväll ar det just förlofningskalas."
"Simon, jag vill veta om du säger sannt, om du
icke roar dig att droppvis gjuta gift i mitt hjerta -
jag vill veta det nu, nu," sade Gunild och grep hårdt
om Simons a.rm.
"Det ar bra. Kom, kom med mig då."
Gunild steg upp och gjorde en rörelse som om
hon ämnat stiga ut genom det låga fönstret, men hastigt
besinnande sig, sade hon tvekande:
"Nåväl, om jag går med dig, hvad skall jag väl
få se? Jag ..."
"Jo, det passar sig alldeles präktigt att du sjelf
kan få höra och se. Det har varit kalas till middagen
och då talte friherrinnan om trolofningen vid bordet,
och alla drucko deras skål; hon hade sagt, att de
egentligen varit förlofvade länge, men för sorgen efter
gamle baron hade d >t icke talats om, efter intet bröllop
ändå skulle bli förrän till jul; nu på qvällen äro alla
underhafvande och allt folket samlade i parken och
få traktat och dansa i det stora öppna templet du vet,
och vägen dit ifrån byggningen ar fullsatt med lampor
i träden; herrskapet skall gå ut och se på dansen och
spatsera i parken, och du kan då säkert få se det
unga paret."
Under det Simon talat, stående utanför fönstret,
hade Gunild häktat ihop sin klädning, knutit en hals-
duk om hufvudet och kastat en schal öfver axlarne.
"Vänta mig på gården, jag kommer," sade hon
och öppnade dörren till rummet utanför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
