Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
SKYMNINGSPRAT.
Tigande vandrade Simon och Gunild vid hvaran-
dras sida genom skogen norr om gästgifvaregården och
upp åt Kolmården till, i rakt motsatt riktning af byn,
der Gunild bodde. Ömsom följde de någon af de smala
stigar, som de- betande kreaturen trampat i marken,
ömsom hoppade de öfver stenar och trädrötter, men bibe-
höllo ständigt samma kosa med noggrannheten af en
fågel, som rakt och obehindradt flyger till sitt mål.
Simon, som gick förut, vände sig allt emellanåt om
för att se om hans följeslagerska icke blifvit för långt
efter, och då hon upphunnit honom, skyndade han
åter förut.
På detta sätt hade de hunnit öfver den med ljung
och små tallbuskar öfverväxta sandmo, som ar den
sista sluttningen af bergen åt denna sida, och stego
nu oupphörligt uppför; nu voro de på stora landsvägen
och på höjden af de första backarne, som vägen den
tiden slingrade sig uppför.
Gunild hade gatt som i en dröm, mekaniskt föl-
jande Simons mörka figur, som vägledde henne; nu
stannade hon likväl, tröttheten af den långa och mödo-
samma gången gjorde sig nästan omedvetet gällande.
Fullmånen spred sitt klara fulla ljus omkring
henne, hon såg sig förundrad omkring, hon visste icke
hvar hon befann sig och Simon var försvunnen.
Hastigt intogs hennes förut upprörda fantasi af
minnen från alla de sagor om elfvor och troll, gastar
och dvärgar, hvarom mor Stina, hennes gamla upp-
fostrarinna, fyllt hennes inbillning sedan barndomen,
en rysning genomfor henne, och då hon, halft nedsjun-
ken i ljungen vid vägkanten, blickade omkring sig,
såg hon ett stycke framför sig en mörk figur, hvars
.konturer förstorades af hennes rädsla, och i hvilken
hon hade svårt att igenkänna sin ledsagare och barn-
domsvän.
Simon hade emellertid genom sitt hemlighetsfulla
tal och sätt ständigt ingifvit henne en ofrivillig bäfvan,
den trolldom, som både han och hans mor troddes
utöfva och hvaruti han denna natt till och med inledt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
