Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
SKYMNINGSPRAT.
i-
f !".
k ...
din kärleksdryck ar endast en eländig vidskepelse, sa
erkänn det, och jag går min väg for att dö ensam.
Men om du tror den ega någon kraft, sa hjelp mig.
Hjelp mig, Maja, jag bönfaller derom !"
Och Gunild sjönk åter ned på golfvet i jordkulan,
skakad af konvulsiviska snyftningar, omfattande den
gamla zigenerskans knän.
"Nåväl, må ni aldrig ångra denna stund; må er
egen kärlek icke vändas i ångest och fasa, när ni åter-
vunnit hans, som det gått med mig/’ sade Maja dystert
och långsamt och gjorde sig lös från Gunilds armar.
Den unga flickan log genom tårarne, ett stolt
öfvermodigt leende, och strök det mörka hoptrasslade
håret från pannan.
Maja gick emellertid fram till det klumpiga bor-
det och hängde omsorgsfullt en gammal schal för den
lilla fönstergluggen, och sedan hon omrört den förkol-
nade elden i Spiseln, sa att den åter flammade upp
och spred ett osäkert och fladdrande sken i den mörka
kojan, drog hon fram en liten, smal och hvass knif
från sin tröja och närmade sig den ännu knäböjande
Gunild, som stödde de bara armarne mot bänken, der
Maja nyss suttit, och lutade hufvudet i händerna,
under det hennes tankfulla ögon följde gummans alla
rörelser.
i vill att han skall Mila sin ed?" sade zigener-
skan högtidligt frågande, och fattade med en af sina
torra skrumpna händer om den unga flickans mjuka
runda arm.
"Jag vill det, skynda dig blott," sade Gunild otåligt
och bestämdt.
I detsamma ryckte Gunild till vid smärtan af det
sår, som Maja tillfogat henne och nu betäckte med
den redan förut blodiga näsduken.
Hela denna scen i den torftiga mörka jordkulan
på- den ödsliga heden skulle för en vanlig åskådare
säkert förefallit sa orimlig och fantastisk, att han trott
sig drömma ; men en målare skulle blifvit förtjust öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
