Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRLEKSDRYCKEN.
4
komma till dig." Jag bad honom då möta mig i sko-
gen vid ett ställe som jag utmärkte, och vi skildes åt,
sedan Berthold sagt mig att det var af allra största
vigt, att ingen af den öfriga betjeningen eller någon
af folket på stället fick någon aning om denna händelse.
"Ungefär vid midnatten råkade jag honom sedan,
han kom till mötesplatsen i skogen, och medförde då
er, Gunild. Jag ville icke mottaga det späda barnet,
men han berättade mig att grefvinnan skickat efter
presten i församlingen och talat länge och hemligt
med honom, att jag skulle hos honom alltid finna stöd
och skydd för både mig och barnet och tillräckliga
medel till dess uppfostran samt bad och besvor mig i
vår gemensamma matmors namn att mottaga barnet,
som redan var döpt till Gunild. Han lät mig tillika
aflägga ed på att icke för någon och icke för barnet
sjelf upptäcka dess härkomst.
"Ni vet att jag hållit denna ed, ehuru edra frågor
och er smärta ofta frestat mig att bryta den.
"Berthold gick emellertid tillbaka till gästgifvar-
gård en och medtog mitt löfte och min ed att sörja för
er vård och dölja ert namn. Jag vande mig om för
att bära er hem till min eländiga jordkula, der en
riksgrefvinnas dotter och arfvinge till en omätlig för-
mögenhet skulle uppfostras; då upptäckte jag en af
traktens bondqvinnor som jag kände litet, sittande helt
nära mig i skogen insomnad eller afsvimmad, jag visste
icke hvilket, och i tanke att hvarje annan koja vore
för er ett bättre hem an min, lade jag barnet helt
sakta ned bredvid henne, under föresats att i alla hän-
delser vaka öfver er. Ni vet sjelf att Stina, er foster-
mor, har varit er en god vårdarinna, och jag ångrade
icke att jag lemnade er till henne."
Den gamla Maja tystnade och lutade hufvudet i
handen, och Gunild böjde sig fram för att smeka hen-
nes insjunkna kind.
"Det ar nu öfver aderton ar sedan; er mor,
Gunild, ar död, grefven, hennes man - ty jag tror
Claude Gerard. II. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
