Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAItLKKSDKYCKEN.
friherrinnans förlofning firades, gått från sitt hem for
att se på dansen i parken, som hon sade; men hon
återkom aldrig och man har aldrig mera sett hvarken
henne eller Simon der i trakten."
"Men hennes fosterföräldrar? Talte du vid dem?"
"Ja, tjugo gånger; de visste ingenting . . . Den der
o-amla hexan på moen, baron vet, Simons mor . . ."
"Ja, ja Maja, frågade du henne?"
"Ja, det förstås; jag var hos henne flera gånger.
Jag bjöd henne penningar och allt hvad baron hade
befalt mig säga och göra, men allt fåfängt. Jag fick
icke ett begripligt ord af henne. Likväl ar det min
tro, att om någon lefvande varelse skall veta hvart
Gunild tagit vägen, sa ar det hon; men hon säger icke
mer an hon vill och behagar."
Johan tystnade, och Nils lutade hufvudet i handen
och andades tungt utan att säga ett ord.
"Om baron icke tar illa upp, sa vill jag säga
min mening," sade Johan tvekande, efter några ögon-
blicks besinning.
"Säg! säg!" sade Nils häftigt och reste upp
hufvudet.
"Jo, jag ar sa säker, att det ingenting tjenar till
att spana efter henne."
"Nå, hvarför skulle jag icke slutligen finna henne?"
återtog Nils otåligt och stampade i golfvet. "Säg ut!"
"Ack, ser baron, hon var en sådan häftig och
besynnerlig menniska, och barons giftermål gick henne
säkert hårdt till sinnes."
"Hvad menar du?" mumlade Nils med samman-
bitna tänder och vände sig bort.
"Jag menar ... Jag tror för min del, att... att
. . . Det enda spår man funnit efter henne ar en liten
halsduk, som hittats på bergsbranten utmed Elfvedals-
sjön; jag tror derför med säkerhet att hon icke lefver
mera, och sa trodde alla der nere också. . ."
"Tyst! Tyst! Det ar omöjligt," utropade Nils med
en vildhet och häftighet, som kom Johan att hoppa
till af förskräckelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
