Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
SKYMNINGSPRAT.
Yi tro alltid på något, vi vore annars icke menniskor,
denna tro må nu hafva hvilken form som helst.
"I det hjerta der Gud icke bor, tar fan sin plats,
ty det finns intet tomrum", säger Topelius.
Mellan materialismen och idealismen ligger vid-
skepelsen såsom en förmedling.
Den högre societeten, ledd af hofvets exempel,
hade suspenderat religionen och sysselsatte sig med
ordensvurmerier, spåkvinnor, magnetisörer och ande-
skådare. Denna böjelse var redan vaknad, men vid
denna tid hade den ännu icke på långt när hunnit
höjdpunkten af sin dårskap.
"Här ar mörkt som under jorden ... ar du saker
att vi gått ratt?" sade baronen, famlande framför sig
i den trånga förstuga dit de inkommit.
"Ja, fullkomligt säker, se här ar en trappa, jag
går förut," svarade Johan, som helt och hållet bort-
lagt den vördnadsfulla tonen emot sin husbonde och
härmade en förnäm herres röst och sätt.
"Ingen menniska vet att jag ar här, jag visste
sjelf icke derom för en qvarts timme sedan, hon har
aldrig sett mig. Yi få nu se om det ar sannt att hon
igenkänner alla trots hvarje försigtighetsmått," sade
Nils hviskande, i det han satte foten på första trappsteget.
Just i detsamma öppnades en dörr midtför dem
ofvanför trappan, och tvenne personer utkommo, lysta
af en gammal gumma, som höll ett vaxljus i en
silfver stake.
Yid det flämtande och svaga skenet såg Nils att
det var en karl och ett fruntimmer, men båda voro
sa väl insvepta i sina kappor och damen hade dess-
utom en sa tät slöja för sitt ansigte, att han icke
kunde få den minsta föreställning om hennes anletsdrag.
De stego varsamt utför den smala och knarrande
trappan och då de kommit ned och nu snuddade all-
deles invid de båda främmande i nedra förstugan, som
de i mörkret troligen icke sett, tycktes fruntimret blifva
förskräckt och tryckte sig intill sin ledsagare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
