Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
SKYMNINGSPRAT.
andetag, förde handen med brefvet långsamt innanför
västen till hjertat, liksom han der känt någon smärta,
och sjönk ned på soffan utan att yttra ett ord.
Biljetten, som han tycktes hafva haft sa svårt att
läsa eller fatta, innehöll likväl endast dessa ord:
"Lofva att icke följa mig; och jag lofvar deremot
att ni skall återse mig ännu en gång, kanske innan
kort, i vår födelsebygd, i ert barndomshem; vänta
mig der. Gunild."
Vintern ar flydd, det ar åter sommar. Hofvet ar
utflyttadt till Drottningholm, och en stor del af den
förnäma societeten har följt med dit, den öfriga delen
ar spridd åt alla håll, vid bad och brunnar, eller till
sina egendomar i Sveriges alla provinser.
Bland^ de sistnämndas antal ar baron Nils’ familj.
Det ar i slutet af Augusti, en varm och vacker
eftermiddag, som familjen ar samlad i en liten salong
på nedra botten af den gamla romantiska egendom,
der Gunild hösten förut smög sig in för att sista gån-
gen se och hämnas på sin trolöse älskare.
Gamla friherrinnan, baron Nils’ svärmor, sitter vid
ett fönster, sysselsatt att sortera små guld- och silfver-
palj etter, som ligga omblandade i en ask framför henne,
och hennes dotter sitter strax bredvid, broderande på en
’sypung’, der paljetterna i konstiga fasoner skola lysa.
I en soffa på andra sidan af rummet ligger den
unge äkta mannen utsträckt med en bok i handen.
Hans ögon stirra emellertid i taket och boken ar upp-
och nedvänd. Och midt på golfvet står en ung man
med gula mustascher, ljust hår och rödblommig hy.
Det ar löjtnanten - eller fänriken, som det då hette
- Fabian Lejonmahn, en aflägsen slägting till fri-
herrinnan, han ar klädd i en elegant jagtrock och håller
sin gröna mössa i handen.
"Jag får således promenera ensam ?" sade löjtnan-
ten i frågande och missnöjd ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
