Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRLEKSDRYCKEN.
229
ställning, skulle vårt hjerta hafva stannat, eller vart
lif varit en fortsatt plåga,
Hvem har icke i inbillningen eller verkligheten
erfarit detta? Vi ega till exempel en vän, som ar
vårt lifs lycka, vi skiljas ifrån honom, han dör, men
vi veta icke derom, vi hoppas på hans återkomst för
hvarje dag, vi uthärda skiljsmessan med tålamod och
lugn, och sa länge vi föreställa oss återseendet som
en visshet äro vi lyckliga; men sanningen träffar oss,
och på samma gång ar hela vår tillvaro förgiftad,
oaktadt ingenting i våra förhållanden ar förändradt;
ingenting, och likväl allt; vi hafva förlorat hoppet:
denna ljufva chimér, som håller vårt lif i sin hand.
Det var denna chimér, som låtit Nils lefva med
tålamod under den tid som förgått sedan Gunild rest.
"Ni skall återse mig." Se der de ord hvaraf
hans lif berott, den idé som var vilkoret för hans
tillvaro, han väntade och i denna väntan låg hela
hans själ.
Hans kärlek hade blifvit en monomani, hans längtan
en sinnessjukdom, som icke mera genom vanliga medel
kunde häfvas. Zigenerskahs löfte var uppfyldt, ingen
mensklig makt syntes mera kunna vända hans tankar
ifrån hans öfvergifna älskarinna.
Han hade i början väntat med det nytända hoppets
ifver och liflighet, han hade icke vågat aflägsna sig
en timme ifrån hemmet, ty det var ju här han skulle
återse henne, det var hit hon lofvat komma; men dagar
och veckor och slutligen månader förgingo och JSTils’
otålighet, retlighet och förtviflan hade hunnit sin höjd.
Denna sällsamma feber i hans blod och enformighet i
hans tankar ökades af tiden i stället för att skingras.
Och Johan, det tystlåtna och trogna vittnet till
hans tidande och offret för hans nycker, började känna
sitt tålamod svigta; och det var med en tyst fram-
mumlad ed och en suck, som han tio minuter efter
sedan han lemnat sin herre, hörde hans ringklocka
med vanlig häftighet ljuda i sina öron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
