Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KABLEKSDEYCKEN.
23
manade honom ännu en gång till. skyndsamhet och
skyndade tillbaka för att hjelpa sin herre byta kläder.
Han hann likväl icke längre an till trappan innan
bullret af vagnshjul nådde hans öron, och då han,
förvånad öfver det ovanliga häri, vände sig om, såg
han tvenne stora resvagnar, långsamt dragna af de
små svettiga skjutshästarne, rulla fram till förstugu-
porten, der friherrinnan å^nnu satt på gungbrädet.
Han skyndade sig hastigt förbi den framilande
betjenten, som kom för att öppna vagnsdörren, och
begaf sig till sin herres rum, nyfiken att hora om de
främmandes ankomst ändrat håns beslut att rida ut.
Nils hade emellertid å sin sida äfven hört bullret
och skyndade, ännu i skjortärmarne, ut ifrån sin säng-
kammare till yttre rummet, hvars fönster lågo åt gården.
Dold af den tjocka, nedfallande gardinen, såg han
betjenten öppna dörren till den första vagnen, och en
mycket grann, gammal och fet dam långsamt stiga ur,
följd af en liten ljusgul, klotrund mops, sex eller sju
större och mindre hattaskar och slutligen en sömnig
kammarjungfru, som sökte att i sin famn uppsamla
de kringrullande askarne och paketerna, under det den
gamla damen sjelf, med ett verkligt svall af ordrika
helsningar och ömma utrop, föll i hans svärmors öpp-
nade armar.
Han hade genast i den främmande igenkänt sin
svärmors syster, tant Mariana, och med en min af
missnöje och bedragen väntan fäste han nu sina blickar
på den andra vagnen, hvarifrån en annan kammar-
jungfru just nu lyckades, med blygsam förskräckelse
öfver sina blottade knän, praktisera sig ned ifrån den
höga kuskbocken.
.«
Ännu en gammal fru i en enklare, men mera
egen och dyrbar, resdrägt visade sig för Nils’ spejande
blickar, och efter henne följde ett ungt, smärt frun-
timmer, som lyfte upp sin stora gröna slöja och
helsade artigt på friherrinnan, för hvilken tant Mariana
med en öfverflödande vältalighet presenterade de båda
främmande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
