Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAELEKSDEYCKEN.
233
"Jag tror ingen annan väg finns, men vi ska7
fråga kusken. Hör på, Håkansson," fortfor friherrin-
nan, till hälften resande sig upp i vagnen, "finns det
någon annan väg, som baron kunnat taga, .efter han
icke syns till?"
"Nej, bevars, herrskapet ar nog förut, jag ser
spåren efter deras hästar här i dammet, men det ser
ut, som om de tagit af här," svarade kusken och saktade
ännu mer sina egna hästar.
"Stanna, Håkansson," befalde friherrinnan och vän-
dande sig till venster, der en smal nästan gräsbevuxen
väg förde in i skogen och, vänd till sin dotter fortfor
hon: "Vi följa väl efter dem ? Eller hur tycker du, Ebba ?"
"Med förlof, ers nåd," afbröt kusken, "den här
vagnen går icke fram här, vägen blir allt mera smal
och stenig och man kan icke vända."
"Hvart för denna väg?"
"Till Tyrstorp," svarade karlen och rörde vid hatten.
"Om du vill, mamma, sa stiga vi ur och gå framåt
tills vi möta dem, här ar sa vackert," sade Ebba hastigt,
öppnade sjelf vagnsdörren och hoppade ur utan att
vänta på svar.
"Men det ar redan sent, jag fruktar att Mariana
och Fabian redan äro hemkomna ifrån staden," svarade
friherrinnan, seende på sin klocka.
Emellertid hade Ebba redan hunnit ett stycke
ifrån vagnen, och modern beslöt sig att följa henne,
sedan hon anbefalt kusken att vända och invänta
deras återkomst.
Den obeqväma, steniga och stundom fuktiga vägen,
på hvilken de vandrade, var emellertid allt annat an
angenäm för de båda förnäma damerna i sina fina och
tunna skodon, och de hade knappt hunnit hundra steg,
innan båda stannade och sågo villrådiga på hvarandra.
"I sanning, här kan ingen menniska till fots komma
vidare," sade friherrinnan förtretad och såg ned på
sin förstörda sko, som en krokig gren sönderslitit.
"Vi vända om, det tjenar i alla fall till ingenting att
följa din herr man längre."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
