- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
243

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KÄRLEKSDRYCKEN.

243

om det varit ert eget, att detta utländska fruntimmer,
hvars namn hon förut icke vetat eller icke kommit
ihåg, hade skrifvit dessa bref, och att namnet, som
hon funnit deri, var detsamma som det ni nu bär;
med ett ord, fastän de båda fruntimren icke tycktes
komma till den tron, att ni var baron Nils* syster, sa
var det för mig, som hörde alltsammans, klart, att det
var om er mor de talte och att baron Nils’ far äfven
var er."
Maja tystnade och drog ett djupt andetag.
"Du har rätt, Maja, det måste vara sa," sade hon
lågt och sorgset och knäppte händerna tillsammans.
"O? hur fädernes missgerning straffas på barnen,
som den gamle presten lärde mig! Hur det onda fort-
plantas och för olycka och sorg och död med sig! Om
en moders milda röst hade lärt mig att kufva mina
häftiga känslor och bekämpa passionens eld, sa skulle
jag icke i mitt vilda sinnes yrsel bringats att söka
hjelp för min hämnd i syndiga och onaturliga medel,
som nu, jag känner det, skola bringa oss i förderfvet,"
hviskade Gunild ångestfullt för sig sjelf, med nedböjdt
hufvud och, för första gången, ödmjukt sinne. "Dock,
jag skall försöka att säga Nils sanningen. Han skall
sjelf hjelpa mig att bekräfta din uppgift, hans vilda
kärlek skall förvandlas till medlidande, kanhända afsky,
då jag upptäcker för honom den hemska orsaken der-
till," fortfor hon sorgset och reste sig upp. "Godnatt,
Maja, du ser mig aldrig åter i denna verlden, ty jag
reser i alla händelser min väg i morgon; jag borde
aldrig hafva återvändt, men mitt löfte och - min
kärlek tvungo mig dertill; jag hoppades på ett sista,
vänligt och undergifvet afsked, till minne och tröst för
mitt återstående lif."
Gunild strök det nedfallna håret ur pannan, ska-
kade bort tårarne, som hängde i hennes langa ögon-
har, och slöt den gråtande gumman i sin famn.
"Farväl, Maja, du ar den enda vän jag egt, den
enda som älskat den öfvergifna; jag skall aldrig glömma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free