Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 SKYMNINGSPRAT.
dig i det fjerran landet," hviskade hon och lutade sitt
hufvud emot den gamlas axel.
De tjocka skimrande vecken af hennes dyrbara
sammetsrock smögo sig omkring zigenerskans torftiga
ullkjol, de fina spetsarne i hennes krage hvilade på
gummans grofva tröja och hennes glänsande svarta
lockar blandades med de grå sträfva hårtestar, som
framstucko under Majas röda mössa; man kunde knap-
past tanka sig tvenne mera fullkomliga typer af ung-
dom, skönhet och rikedom och ålderdom och torftighet
an dessa, som höllo hvarandra omfamnade.
Blek och upprörd utkom Gunild ur den lilla kojan
på heden. Månen sken öfv^er slätten, detta herrliga
Augusti-månsken - poeters och älskandes förtjusning
- som öfverensstämmer sa val’ med den ljumma luften
och ljungens och timjams-blommornas doft och syrsor-
nas pip i gräset.
Den unga flickan lyfte upp sin långa klädning och
gick långsamt och dröjande fram mellan buskarne,
hennes hjerta var beklämdt och hennes inre förvirradt,
ånger och smärta herrskade deri; hennes vanliga trots
och stolthet hade vikit, gummans upptäckt hade böjt
och krossat hennes sinne.
Ändtligen väckte den oroliga hästens gnäggningar
och skrapningar i mossan henne ur sin tankfullhet,
hon löste honom, svingade sig upp derpå och försvann
snart i skogen bakom gästgifvargården.
Glad att komma lös, hade Gunilds hast trafvat
framåt sa fort, som buskar och grenar på den smala
skogsstigen tilläto honom, men han saktade nu sina
steg och gick försigtigt utfor den steniga och branta
höjd, som stupade ned till vägen. Hän tog ett hopp
öfver diket och stod nu på vägen till hemmet, just
der en klar källa rinner upp nedanför bergshöjden.
En karl, som legat framstupa vid källan for att
dricka ur sin hopvikta mössa, reste sig i detsamma upp.
Hästen skyggade till och for med vindens hastig-
het förbi ett lass med bräder, som stod på vägen, och
Gunild hade möda att hålla sig fast i sadeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
