Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nästa ögonblick hade emellertid Simon vändt
hästen till höger, der vägen, dold i mörkret, under de
höga klipporna fortsattes, ehuru så smal att intet åkdon,
utom torparens lilla vagn, dragen af en enda oxe,
kunde komma fram utmed sjöstranden.
Hastigt stannade Simon och strök hästen, som
han ledde, ett steg baklänges.
"Gunild!" hviskade han häftigt, "det är baron
Nils, som står der framme på vägen."
Gunild spratt till liksom af förskräckelse och teg
villrådig ett ögonblick.
"Jag ville icke träffa honom förrän i morgon,
derför valde jag att smyga mig hem på denna väg,
men efter ödet nu för mig till honom så må det vara;
jag skall tala med honom ännu i qväll," mumlade hon
eftersinnande, och tryckte handen emot hjertat.
"Lemna mig, Simon; gå tillbaka och vänta mig,
i morgon afton ser du mig igen, och sedan lemna vi
Sverige för alltid."
"Nej, nej, Gunild, jag går icke härifrån, jag lemnar
dig icke ensam här i natten med honom," sade
Simon häftigt, men lågt.
"Gör som jag säger; de ord jag har att säga Nils
skilja oss för evigt; göm dig här om du vill, och se
och hör vårt sista afsked, ty det blir det," sade Gunild
dystert och red fram några steg.
Simon klättrade med ansträngning uppför klippan,
ty på den smala vägen fanns intet gömställe, och
Gunild var nu helt nära intill der Nils stod, stödd
emot ett par stolpar med en halfmurknad tvärslå såsom
stängsel, vid den tvärbranta sjöstranden.
Just som Simon, hakande sig fast vid stenblock
och trädrötter, klättrade uppför berget, tyckte han att
äfven en annan mörk figur ett stycke från honom syntes
med lika ifver skynda uppför, för att bevittna scenen
nedanför, men mörkret och hans egen brådska och
ansträngning hindrade honom att lemna någon
uppmärksamhet deråt. En hastig tanke på att han förr
en gång, då han följt och bevakat Gunild, äfven sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
