Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3. Gruf-Tomten.
Det var en lugn och vacker sommarqväll för
några år sedan, som jag befann mig vid stranden af
den lilla sjön Runn i Dalarne.
Solen hade nyss sjunkit bakom skogen och aftonrodnaden
färgade det röda kopparberget, det röda vattnet
i ån der nedanför och den röda mullen i de utbrända
rostgroparna, ännu rödare än vanligt.
Alltsammans låg liksom i blod för mina blickar
och gjorde det föga angenäma intrycket af Falu stad
och dess omgifningar ännu mera dystert.
En grufarbetare, en stor groflemmad dalkarl, som
genom någon olyckshändelse blifvit ofärdig i ena handen
och mistat tummen, hade ledsagat mig rundt omkring
grufvan och låtit mig klättra och sväfva i dess
mörka djup, ömsom i tunnor, på stegar och trappor,
allt under det han underhöll mig med en oafbruten,
upplysande konversation, som icke saknade en viss
originel småslughet.
Jag hade nu afskedat min godmodige ciceron och
satt fördjupad i dessa mångfaldiga, sväfvande, osäkra
tankar och föreställningar, som den första åsynen af
en ny och obekant trakt alltid väcker.
Man fattar icke genast betydelsen af dessa obestämda
intryck – hvad andarne i denna okända nejd
hviska i ens öra – att jag så må säga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
