- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
252

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22

SKYMNINGSPRAT.

"Ar löjtnanten hemkommen?" frågade den unga
frun med en röst, som hon bemödade sig att göra helt
likgiltig, men som likväl röjde en ganska märkbar oro.
"Ja! Han kom för mera an en timme sedan, men
han ar ännu inne i sina rum," sade flickan i en söm-
nig ton.
Hennes matmors ansigte, som varit allvarsamt och
oroligt, återfick hastigt det leende och sorglösa uttryck,
som tycktes vara det vanliga och naturliga för dessa
barnsliga och veka drag.
Hon kastade kappan af sig, gick igenom ett par
tomma och mörka rum och inkom i ett litet kabinett,
i hvars mjuka soffa hon satte sig ned, under det kam-
marjungfrun meil lätta och vana fingrar lossade blom-
morna i hennes hår och allt det bjeffs af spetsar och
band, som omgaf hals och armar.
Om en ung qvinna ar förtjusande i det strålande
ljusskenet på en bal, sa ar hon det i ännu högre grad
vid hemkomsten derifrån: i belysningen från lampan
i sitt toalettrum, med hjertat ännu klappande efter den
sista valsen, ögat strålande af den tillfredsstälda fåfän-
gans triumf, läppen leende vid minnet af de artigheter,
kanske till och med de kärleksförklaringar hon nyss
hört och kinden ännu het och purpurfärgad.
Garneringen på hennes klädning ar litet tillskrynk-
lad, blommorna i hennes bukett äro vissnade, och det
sa omsorgsfullt lagda håret har fått en lätt frisyr af
tusen små krusiga lockar, som göra hennes ansigte
ännu lifligare; hon har visst icke ett sa högtidligt
utseende, som då hon för några timmar sedan lemnade
sin spegel, men då hon nu åter granskar sig sjelf fram-
för densamma vid hemkomsten, finner hon sig långt
mera förtrollande.
Åtminstone tycktes detta vara fallet med den unga
frun, ty det var endast dröjande och liksom med sak-
nad hon bortlade alla dessa glittrande prydnader, som
upphöjde hennes skönhet.
Hon var ännu endast nitton ar; gift för ett ar
sedan, var denna vinter den första hon uppträdt i huf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free