- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
271

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GR UF-TOMTEN.

27

Tunga steg hördes i detsamma och en högväxt
man om knappa fyrtio ar uppkom för trappan. Han
var bättre klädd an de andra och hans nya blanka
skinnförkläde, fästadt med ett spänne af silfver, och
fina hvita skjorta antydde en högre rang bland gruf-
vans arbetare.
Han lemnade sitt nytända bloss utan att säga ett
ord till en af de kringstående, liksom det varit under
hans värdighet att sjelf släcka det, och gick in i den
smala gång eller bod bredvid, der han öppnade en af
de med hänglås försedda dörrarne och insatte de saker
och verktyg han burit.
Då man såg denne man, skulle man funnit Nils’
påstående att han såg ut ’som om hin håle gått bakom
honom* för temligen riktigt, ty hans smärtsamt sam-
mandragna ögonbryn, hans tätt slutna läppar och ömsom
hotande, Ömsom skygga och irrande blickar, gåfvo hans
egentligen vackra ansigte ett uttryck af smärta och
oro, som var pinsamt att se, och som det grånade
håret och den sjukliga blekheten gjorde ännu mera
märkbar.
"Det ar du, som ansvarar för elden, Kils," sade
han utan att se på. den tilltalade under det han gick
ut genom dörren och aflägsnade sig.
Alla arbetarne, som stannat qvar och hållit sig
fullkomligt tysta, sa länge den dystre Stigarn varit i
närheten, började nu prata och skratta som förut.
"Håller du icke med mig, Erik, att Petter kan
få plikta för sin lösmunthet och tredskhet?" började
Nils åter, i det han satte sig ned på spiselkanten.
"Hur då?"
"Han vill icke tro på gruf-tomten."
"Nej, se det lemnar jag tills jag sjelf sett honom
i synen," inföll skrattande den otrogne Petter, som
dragit af sig sina skor och med ryggen stödd emot
väggen var sysselsatt att tömma .ur dem det röda
grus, som besvärade honom och som han fått i dem
under arbetet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free