Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
SKYMNINGSPRAT.
kommer aldrig härifrån mer/ sa’ han och föll i det-
samma framstupa. Jag sjelf kände mig också illa deran
i samma momang, att jag knappt visste till mig, och
som hans bloss just i taget slocknade, sa ville jag gå
efter mitt, som ännu satt qvar derborta; men det var
med stor möda jag kunde släpa mig ifrån stället och
jag måste satta mig ned en stund, innan jag förmådde
ropa för att få hjelp åt honom; det var i alla fall
för sent. När vi kommo upp i dagen med honom sa
var han död."
"Men sådant har aldrig händt sedan och kanske
att det var några elaka ångor som kommit ur berget?"
sade Erik.
"Ja, det förstås att bergshauptman och de andra
herrarne sade att han dött af skadliga gaser, som
trängt fram ur öppningen vid sprängningen, men jag
hörde väl hans egna ord och visste hvad det var,
fast jag icke ville säga något," sade gubben med denna
lugna och orubbliga tro, som ingenting kan ändra.
"Hm, ja, men de säga att ’tomten’ ser icke alls
förskräcklig ut, utan tvärtom, att han har ett sa mildt
och vackert utseende, som en engel?" invände Erik i
frågande ton.
"Ja, det ar också sannt, sa har jag med hört,
men han kan skapa till sig som han vill och allt-
efter som dens sinne ar beskaifadt, som ser honom,"
sade gubben godmodigt, utan att likväl inse att hans
naiva bekännelse innehöll förklaringen öfver hans vid-
skepliga tro. "Jag vet det af den stackars Anders,
hvars enka ännu lefver. Du mins kanske honom, fast,
du var bara barnet när han dog ?""
"Nej, icke mins jag honom, men jag mins att jag
hört talas om hans död."
"Jo, se han var också en af de bäste och for-?
ståndigaste af kamraterne. Han var nyss gift och,
hade en liten pojkvasker, som han höll alldeles för-
grufligt kär. En vacker dag sa följer han med tunnan
upp derborta, som tog upp slöa jern, bara för gen-
hetens skull, och när han uträttat sitt ärende, hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
