- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
276

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

276

SKYMNINGSPRAT.

"Se sa, barn, prata inte mera om den saken nu,
utan låt oss gå hvar och en till sitt; du, Petter, kan
dessutom komma tillbaka hit vid midnatt, om det lyster
dig att/se hans bloss lysa och höra hur han arbetar
der nere," återtog gubben, under det han drog på sig
sin vadmalsjacka.
"Ja, och går du då ned, sa får du nog se honom
sjelf också," inföll en annan gäckande."
Petter var redan utom dörren och låtsade icke
höra kamratens ord.
"Godnatt! fader Jon," sade Erik och nickade åt
gubben. "Jag skall titta efter om lille Daniel ar qvar
ännu och taga honom hem med mig."
"Ah, pojkarne äro länge sedan hemgångna, det ar
snart mörkt," svarade den gamle och nickade tillbaka,
i det han aflägsnade sig.
Alla de andra arbetarne hade tagit vägen åt
staden till, i hvars små, svartrökta träkojor de hade
sina hemvist, men Erik följde kanten af ’Stöten’, gick
förbi det murkna och vådliga utbygge, som på sina
uppruttna, halft nedrasade pålar sväfvar öfver af-
grunden och hvarifrån man fordom mottagit den upp-
hissade malmen, passerade den bro, hvarunder den
lilla bäcken forssar, och stannade ett ögonblick, blic-
kande uppåt den spöklika tillställning, mellan hvars
hjul och stockar det upphemtade grufvattnet afdunstar
för att lemna den gröna vitriolen qvar.
Just i detsamma kommo de båda barnen tillbaka,
klättrade uppför gruföppningen och stodo nu i skym-
ningen, endast några steg framfor den unge mannen.
"Daniel, ar det du?" ropade Erik förvånad.
De båda små äfventyrarne syntes förskräckta vid
tillropet och vande sig hastigt om, men i nästa ögon*
blick voro de vid Eriks sida och fattade hvar sin af
hans händer.
"Jaså, det ar ni, edra vildbasare, som icke änmi
äro hemgångna, och du Sara också! Ha ni icke varit
i hålan nu igen! Gud nåde och tröste er, om far får
veta att ni krånglen er dit i mörkret," sade Erik med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free