Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
SKYMNINGSPRAT.
"Jo, det var ett bud från landshöfdingen®, att
Matts eller jag skulle vänta friherrinnan i morgon vid
grufvan - hon kommer dit med några resande som
vilja bese den - efter som vi bäst känna hvar vrå
der nere, men för Matts del spår jag att han ar lika
nöjd om den saken."
"Hvarför det, det vankas hederliga drickspengar,
det kan du lita på, om han också icke gjorde det for
friherrinnans skull."
"Ja, men han har alltid stuckit sig undan for
sådana der visningar," sade Erik och satte sig ned vid
bordet," der Anna under tiden framsatt qvällsvarden.
"Gå in, Sara, till mormor och far och bed dem
komma ut och äta ... och du, Daniel, låt bli att raka
i elden och släpp katten, du ar ju nära att strypa
honom," sade Anna, i det hon framsatte ett stort fat
med sur mjölk på bordet framfor sin bror.
En gammal gumma med stora guldringar i öronen, *
ett vidlyftigt ylleförkläde och en rutig bomullsduk om-
kring hufvudet, knuten midt i pannan och döljande
hennes bortstrukna grå hår, inkom i detsamma ledande
vid handen den hoppande och pratande Sara och följd
af sin svärson, i hvars ansigte ett dystert och vresigt
uttryck efterträdt den förvirring och ångest det nyss
utvisade.
Han sköt ifrån sig barnen, som ville nalkas honom,
och satte sig ned på bänken, i det han sade med sträf
och missnöjd ton:
"Hvem ger er lof, barn, att springa ute i bygden
sa här sent ? Arbetet var längesedan Slut vid grufvan
och Daniel hade bort vara hemma for mer an en
timma sedan. Jag vill icke veta af sådant. Ungarne
ska hållas i tukt, Anna, och icke komma rusande ocli
skrikande som vildar, när de ändtligen komma hemv"
"Det var mitt fel att vi kommo sent," sade Erik;
barnen mötte mig och vi sutto en stund vid vägen
och pratade sagor och tokerier.
"Ä.r du icke klokare an att prata dumheter för
barnen, Erik, sa må du för visso skämmas och då vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
