Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GBUF-TOMTEN.
289
Hon drog af sina skor, lossade de granna silfver-
häktorna i sitt gräsgröna lifstycke och tog den klum-
piga och defekta kammen ur håret, hvars langa och
tjocka flätor hon hopsamlade för natten i en hård och
föga pittoresk knut midt of Y. er hjessan.
Det var emellertid långsamt och med synbar tank-
spriddhet som hon verkstälde allt detta. Hennes ögon
stirrade sorgset i elden och händerna nedsjönko sam-
manknäppta i knäet, under det den ena sucken efter
den andra undslapp hennes läppar.
"Han har svurit mig att det icke ar sannt,"
mumlade hon drömmande och halfhögt; "men hvarför
kommer han då ifrån skogen sa ofta, i stället för att
komma ifrån grufvan om qvällarne? Der ligger Kryck
Jakobs stuga på andra sidan .. . och hon, det leda trol-
let... sådana elaka och stor modiga blickar hon kastade
på mig i kyrkan i söndags ... Ack! Ack! Matts, du
kan icke göra mig sådan hjertesorg, det kan jag icke
tro," hviskade den bedröfvade qvinnan och lade sina
stora, välformade händer öfver de tårfylda ögonen.
Några minuter förgingo, under det Anna tyst lutade
hufvudet i händerna och grät; slutligen reste hon sig
hastigt, liksom vaknad ur en dröm, såg sig omkring i
den halfmörka stugan, rörde om de återstående små
risstumparne i askan, lyssnade med oroligt utseende
och gick sedan ut för att söka sin man.
Månen lyste klart mellan granna, silfverkantade
moln, och det var lätt att upptäcka hvarje det minsta
föremål temligen långt omkring. Anna stannade på
förstugubron och lät sina blickar forskande öfverfara
den lilla inhägnade gården framför stugan.
Till höger stodo några mariga och gamla krus-
bärsbuskar, hvilkas små, sura bär barnen for länge
sedan plundrat, och deröfver svajade i aftonvinden de
langa, glesa grenarne af en halft utgången rönn, hvars
spridda, gulnade drufklasar- lyste i månskenet.
På andra sidan låg en stor, mossig sten, öfver-
skyggad af tvenne tallar, mellan hvilkas nedersta grenar
man lagt en stång, för att bleka garn, dess hvita härfvor
Claude Gerard. II. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
