Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
SKYMNINGSPB/LT.
tålamod med mig, Anna," sade Matts, resande upp huf-
vudet, och förde hustrun med sig emot dörren.
"Men far var ju åttio ar när han dog, och han
hade tillbragt hela sitt lif i grufvan,? utom alla andra
gubbar vi ha här, som äro raska och krya."
"Ah ja! Det ar sannt; jag blir väl bättre."
"Sa har jag tänkt i många ar, men du har i
stället blifvit allt mera mager och blek och dyster till
lynnet. Om grufluften skadar dig och kanske tar död
på dig, sa vore det bättre att flytta härifrån och söka
sin utkomst på .annat håll."
"Ja! det har jag också tänkt," sade Matts med
liflighet.
"Nå ja, visst ar, att jag allt sedan min barndom
sett den här röken och hört sorlet ifrån bäcken dernere
och tycker att intet ställe i verlden kan vara bättre
an det här bruna kopparberget, som ger oss arbete
och bröd; men om du icke trifs här, om du vill här-
ifrån, sa följer jag gladligt med, bara jag en dag finge
se dig glad och nöjder."
"Aldrig, aldrig i verlden kan du få se den synen,
förrän da ser på mitt lik," mumlade Matts sakta och
vände sig bort.
"Käre Matts, säg icke sa, dina ord gå som en knif
genom mitt hjerta."
Anna brast i tårar, och hennes man, som tydligen
kämpade mot sin egen upprörda sinnesstämning, sade
slutligen med konstlad raskhet i tonen:
"Se sa, Anna, gråt icke; jag ar väl karl att tål&
hvad som icke kan ändras. Svärmor säger ju jemt,
att vi icke kommit i verlden för vårt nöjes skull, utan
för kamp och strid alltigenom. Yi måste slitas med
hin håle om vår själ, ända till det yttersta . .. han har
mina käraste i pant... se der hvarför det ar sa svårt
att segra," fortfor Matts, mumlande och liksom för
sig sjelf.
"Jag förstår dig icke alls... Matts! Matts! Gud
bevare ditt förstånd," sade Anna ängsligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
