- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
293

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRTJF-TOMTEN.

293

"Ja bed Gud derom . . . Bet ar sent, Anna, låt
oss nu gå in," fortfor han åter med förändrad röst,
under det båda försvunno inom stugans dörr, som Anna
igenläste för natten.

Det var redan sent. Alla ]jus, som glimmat från
den lilla staden nedanför, voro till och med släckta,
men likväl lyste eldsken ännu genom det lilla fyrkan-
tiga gafvelfönstret på Matts koja, och som ingenting
annat an några blommande balsaminer, planterade i
ett gammalt rostigt bleckmått, hindrade att se in, sa
var det lätt att upptäcka, att den gamla mormodern
och hennes son ännu icke lagt sig derinne.
Erik satt med armbågen stödd emot bordet och
skar med en täljknif fantastiska kors och streck i bords-
kanten, med ett sa tankspridt utseende, att han icke
sjelf tycktes veta hvad han gjorde, och den gamla
gumman trampade sin spinnrock i jemn och långsam
takt, under det hon med halfhög röst sjöng: "Du snöda
verld f ärva]," etc.
En gulnad och mycket sliten psalmbok låg upp-
slagen framför henne på bordet, bredvid ett par hop-
bundna strumpor, ett stort ullgarnsnystan och en alma-
nacka med en stoppnål lagd till märke.
På väggen inom sparrlakanen i den stora sängen
bakom henne hängde en mycket stor silfverklocka, hvars
höga knäppning icke öfverröstades af spinnrockens mera
döfva och blygsamma ljud, och bredvid det halfviss-
nade björklöfvet i spiseln var den långa torrvedssticka
instucken, som med sitt sken upplyste gummans skrynk-
liga och sträfva drag och den unge mannens friska och
vackra ansigte.
Psalmversen var slut och blånorna pä tåtten äfven;
gumman sköt undan spinnrocken, steg upp och gick
fram till spiseln, för att skaka skefvorna från sitt stora
ylleförkläde.
Erik vaknade härvid ur sina tankar, fälde ihop
knifven och gäspade högljudt och ogeneradt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free