Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
SKYMNINGSPRAT.
Ungefär vi$ samma tid som de oroliga eller sorgsna
invånarne i den lilla stugan på Kopparbergets slutt-
ning gått till hvila, ljödo de skärande tonerna af en
sprucken fiol en half mil derifrån vid en by, der en
dylik bal var tillstäld.
Utanför en stor rödfärgad träbyggning var en hel
nock af traktens ungdom samlad, och samtalet tycktes
vara särdeles lifligt i en grupp närmast förstugudörren,
der tre stycken unga drängar, hängande i rad på hvar-
andras axlar, låta hela sin genialitet och konversations-
förmåga lysa för tvenne flickor, hvilkas högljudda skratt
och knuffar i hvarandras sidor bevisa deras kurti-
sörers framgång.
"Nej, flickor, nu äro vi tillräckligt svalkade här
ute, nu må vi ta oss en sväng igen, annars blir gamle
Pelle rent rosenrasande der inne; hör hur han gniss-
lar och gnider på fiolen," sade en af balhjeltarne och
ryckte den närmaste af damerna i armen med ^n kraft,
sa att hon var nära att falla framstupa.
"Nå, det vet jag visst, Jeppe, du har väl icke sa
brådtom, när gästgifvarens Lotta ännu icke ar här,"
sade denna skämtande, utan att på minsta sätt känna
sig förnärmad af hans brutalitet.
"Åh, jag kan falle lefva utan henne, ska jag säga
dig, Stina lilla; hon ar sa näbbig och förnäm och jag
tycker bäst om den, som jag har närmast till hands,"
svarade Jeppe, helt uppriktigt uttalande sitt köns van-
liga och allmänna mening, och fattade Stina om lifvet
för att draga henne in med sig i danssalen.
"Jaså, Jeppe, säger du det, det var väl att jag
fick höra’t!" utropade i detsamma en gäll röst bakom
den förbluffade drängen, som helt handfallen släppte
sin utkorade dam och stirrade häpen på den som sa
oväntadt uppträdt.
Denna var en liten fetlagd, vacker qvinna, med
klar och grann hy, svart vågigt hår och bruna ögon,
hvilka i denna stund syntes bokstafligen eldsprutande^
"Åh, för raggen, Lotta lilla, det var icke sa illa
menadt!" stammade d«n stackars Jeppe, som genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
