Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRTJF-TOMTEN.
33
på man hunnit vänja sig vid halfmörkret der inne,
som ett enda rinnande talgljus, stäldt på spiselkanten,
fåfängt sökte skingra, upptäckte man, vid det fullpackade
rummets andra sida, orkestern och balens buffet.
Den första utgjordes af en liten skallig gubbe i
skjortärmarne, som i ett slags halfslummer, med slutna
ögon och hufvudet hvilande på ena axeln, gned med
mekanisk och ohejdad ifver en rödbetsad fiol, och
den andra representerades af ett omåladt bord, hvarpå
stod en bytta med svagdricka, hvaröfver dammet
lagt sig som ett lock af gråpapper, och der bredvid
ett bleckmått till de törstandes beqvämlighet.
Just som Lotta och Petter, inträdde, kringbjöds
en lermugg med bränvin, deri sönderskurna osttärnin-
gar flöto, och Petter lemnade genast sin dam, för att
komma fram i tid, innan trakteringen tagit slut.
Par efter par, i ett oredigt hvimmel af randiga
yllekjolar, gula skinnbyxor och långa grå rockskört,
guppade nu förbi dörren, der Lotta stannat, i en be-
synnerlig, långsam, struttande takt, hvilken man kallade
vals, men utan den ringaste likhet med denna dans,
hvarken i sjelfsvåld eller behag.
"Se der ar Linds Maja; hvad hon har blifvit
mager," sade Lotta, som med Ögonen följde hvarje par
af de förbidansande och nu pekade på en lång flicka,
som med gapande mun och liflösa ögon hängde med
hela sin tyngd öfver en liten svettig bonddräng, som
hon höll om halsen och ifrån hvars nacke nedföll utåt
ryggen en handduk i stället för näsduk, fasthållen af
hennes stora knutna hand.
"Ja, det ar knappt man kan känna igen henne,
hon har varit sjuk, och se der dansar gamla Pers-mora
också," svarade Petter, som nu återkommit och fåfängt
flera gånger försökt att få ett aldrig sa litet fält för
sin danslust. "Det går aldrig väl för Pers-mora, hon
ar för långsam i vändningarna, hon blir omkullskuffad,
det ar säkert, för det brukar hon alltid bli", fortfor
han, följande med intresse en äldre qvinna, som, med
en tjock schal knuten omkring sig, mycket betänksamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
