- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
304

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34

SKYMNINGSPRAT.

och högtidligt guppade fram, förd af en sprattlande
gubbe i skinnbyxor, som höll henne på rak arm sa
långt ifrån som möjligt och gjorde de konstigaste piruetter
och hopp, helt oberoende af musik och takt.

"Ja, var det icke det jag sa!" utropade Petter i
detsamma småskrattande, då i nästa ögonblick ett par
ben i blå ullstrumpor vändes i vädret och sedan bsgrafr
des under massan af alla de andra dansande, som stu*
pade på det första förolyckade paret och nu bildad©*:
en skrattande, skrikande och sprattlande hög, der den
ena tumlade om den andra. i

"Det ar rätt åt henne, för hon ar alldeles fön .VJ
envis att dansa jemt; i en sa här liten danse-stuga sa
kunde käringar ’val vara stilla någon minut, sa en
annan kunde få komma fram ett litet tag," fortfott;
Petter, ryckande Lotta med sig in på golfvet, för a
begagna tillfället att med förtviflad ifver svänga om-^
kring på den lilla plats, som genom de andras olycka;
blef ledig. . . .-,

Den stackars gumman hade emellertid kommit upp,
men hon hade fått armen vrickad och dricksbyttati .
stjelpt öfver sig i fallet, och leddes nu ut af sin kavaljer,;
som välvilligt torkade henne på ryggen med sin rockärm. t

"Ja, det ar sannt, den gumman ar då sa förfasjigt
begifven på dans, sa hon håller ut hela natten on*
ingen olycka händer henne som nu," medgaf Lottar/
som andfådd och varm svängde om med Petter, hvilket
nu, då han en gång kommit i fart, icke tycktes ämne
sluta sa länge fiolen ljöd. rt

"Ha, huseh, sa varmt här ar, och allt drickat slof J
den välsignade Pers-mora på sig," sade Lotta och fläk
tade med snibbarne af sin brokiga silkeshalsduk,
det hon närmade sig till Linds Maja, som satt sig
på Spiseln och torkade sitt svettiga ansigte med
stora grå näsduken, hvilken hon trillat ihop som en b

"Det vet jag då visst, att aldrig trodde jag
komma att dansa vid en enda taljdank," fortfor LottÄ
föraktligt; "för vi äro vana att bränna stearinljus
gästgifvar egården."

r<#/r<

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free