- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
305

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRUF-TOMTEN.

3

"Ja, vi undrade just alla hur det kom till, att
Lotta, som ar sa fin, gick hit i qväll/’ sade den långa
Maja ödmjukt, under det hon helt behändigt putsade
det sömniga ljuset och sedan slickade af sina sotiga
och svedda fingrar.
"Åhja, det hade allt sina egna orsaker. Gudbevars,
Bengt, sa ni knuffas," afbröt sig Lotta förtretad, då
hon hastigt for framstupa i Majas famn, genom en häf-
tig stöt i ryggen af en tjock och bredmunt bondgubbe,
som svängde sina korta ben i en fyrpolska med hela
kraften af ett par sädesslagor.
"Ja, här ar då sa trångt, och der kommer Kryck-
Jakob till och med," sade Maja skrattande, under det
hon hjelpte sin vän att ordna hennes halsduk, som
blifvit alldeles kringvriden.
"Hvar? Hvar ser du Kr y ek- Jakob ?" utropade
Lotta, med häftighet vändande sig om, och den granna
färgen på hennes kinder spred sig ända upp till hårfästet.
"Jag kan icke se honom. Du såg väl vilse här
i trängseln och det odrägliga mörkret," fortfor hon,
sträckande sig på tåspetsarne och med händerna i
sidorna, för att kunna hålla de dansande ifrån sig.
"Nej, jag såg nog hans borstiga hufvud der nere
vid dörren ; men hvad bryr du dig om den stackarn ?"
återtog Maja förundrad.
"Se der, nu kan du se hans stora gula tänder
lysa bakom örat på lilla Britta der vid väggen. Kors
i alla dar, hvad ska han här att göra med sina kryckor,
han blir ju alldeles förqvafder i hörnet der nere. Jag
tror att den halffulla Calle satte sig på honom, för han
sjönk ned och nu ser jag honom icke mera.
Lotta hade emellertid länge sedan - utdelande
kraftfulla knuffar till höger och venster - aflägsnat
sig från Spiseln och var redan vid andra sidan af rum-
met, der en ofärdig, fattigt kladd yngling med sjukligt
och obehagligt utseende, hängande på sina kryckor,
stödde Byggen emot väggen.
Sa snart han såg Lotta nalkas, gjorde han några

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free