- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
310

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3

SKYMNINGSPRAT.

Husbonden sjelf var bortrest och sällskapet bestod
derför endast af hans fru, friherrinnan Beate Seger-
kreutz, en fyrtiårig dam med ett gladlynt och trefligt
utseende, deras son, en sextonårig ungdom med koppar-
färgadt hår, fräknigt ansigte och himmelsblå ögon och
som med sitt sömniga utseende och långsamma tafatta
sätt utgjorde en verklig kontrast till sin lifliga och
raska mor, dennas bror, en lång herre med ett behag-
ligt utseende, som mycket liknade systerns, deras svä-
gerska, en tjugoåtta-årig enka efter ännu en bror, samt
hennes fosterdotter, en fjortonårig yrhätta, med barn-
domens hela behag och liflighet.
I denna svägerska med sina melankoliska half-
slutna ögon, sitt bleka allvarsamma ansigte, sin böjda
framåtlutande figur och sitt mörkbruna hår, hvari,
oaktadt hennes ungdom, rätt många silf verb vita strå»
lyste, sin enkla drägt och sitt tankfulla utseende, skulle
man haft ganska svårt att igenkänna den för tio ar
sedan adertonåriga Regina Lilije, strålande af koketteri,
öfvermod och skönhet.
Och likväl var det hon, men det var icke årenj;
endast som förgått, hvilka verkat denna förändring, det
var bekantskapen med lifvets frånsida, det allvarsamma,
omutliga förnuftet, det bleka tungfotade lidandet, som,
der det går fram, trycker de djupaste spår på den h vi-
taste panna och det känsligaste sinne.
Regina hade denna olyckliga kulna vintermorgon’
för tio ar sedan vaknat till sans, ännu hållande i sinf
hoptryckta hand de mystiska papperslapparne af sirif
mans ofulländade bref.
Hela denna dystra och långa dag hade hon gråtit?,-
som ett förtvifladt barn, men liksom detta lemnat hoppet
och sina vänners tröstegrunder insteg i sitt hjerta.
Hon hade tåligt väntat en vecka, en månad, och
sedan i förening med vänner och slägtingar sökt på;
alla upptänkliga sätt, att utforska sin mans vistelseort.
om han möjligen hölle sig dold i Stockholm, eller, <A
man icke längre kunde hoppas detta, hvart han begif-
vit sig, men alla efterforskningar blefvo utan résultätji

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free