Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l
34
SKYMNINGSPRAT.
En sällsam energi och förskräckelse grep den sa
länge bedöfvade unga qvinnan; hur kunde också ett
barns rop sakna genljud i ett qvinnohjerta!
Eegina sprang fram till krogtrappan, den enda
utgång åt gränden som huset egde, ryckte upp dörren
me’d dess pinglande klocka och möttes af en atmosfer,
som kom henne att rygga baklänges.
Det fanns emellertid inga flera derinne an tvenne
sotiga karlar i trätofflor, som på hvar sin sida om ett
rankigt och smutsigt bord förtärde en föga aptitlig
aftonvard, bestående af varm slarfsylta simmande i flott.
De gjorde stora ögon vid den oväntade gästens
inträde, och Regina ämnade just tilltala dem, då den
feta krj)gerskan sjelf inträdde.
Den värda damen tycktes vara rof för någon häftig
sinnesrörelse, ty hennes svarta tyllmössa satt på sned,
hennes stora ansigte var eldrödt och hennes hufvud
skakade, sa att de stora breda guldringarne i hennes
öron dinglade fram och åter.
Regina märkte emellertid ingenting af sin omgif-
ning, utan sade brådskande :
"Min fru, det ar ett barn som skriker, hvad ar
det? Det låter sa ångestfullt. Hvem bor här ofvanpå?"
"Ja, trodde jag icke det," började krögerskan i
uppretad ton, utan att gifva något direkt svar på Regi-
näs frågor. "Den satans Tibbelinskan, hon skall väl
göra mitt hus till ett mirakel och ett spektakel för.
Gud och hela verlden; men jag har hotat henne med
polisen och jag skall hålla ord," fortfor hon och slog
sin stora, knutna hand i den af bränvin öfversväm-
made disken, sa att alla de sneda, gröna glasen derpå
hoppade klingande om hvarandra.
"Men, min fru, jag ber er, säg mig hvarför det
arma barnet skrek deruppe?" återtog Regina ifrigt och
bedjande. J .
"Ack, mitt lilla fruntimmer," svarade krögerskan \
i lugnare ton, "det ar den gemena Tibbelinskan, som
jag sagt, en fyllkaja som ska få flytta, sa sannt jag
lefver, i morgon dag. Jag har ett litet rum, ett präk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
