Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
SK^MNINGSP&Af.
"Ja, herre Gud, gerna det; jag skall bara skjuta
regeln för dörren; se sa, var sa god och stig på; trap-
pan ar lite mörk, men hon faller icke ned fast det
låter sa; se här ett rep att hålla uti; kanske lilla
fruntimret tycker om barn och skulle vilja ta lilla
Elfrida som eget, det vore en riktig välgerning; vi
ska väl annars göra anmälan om henne, förstås, att
de få henne till barnhuset - vi lefva Gud ske lof i
ett kristet samhälle - vänta ett ögonblick, dörrposten
ar lite sjunken, men om man kastar sig på dörren
med fart, sa går den upp, se sa ... Ack, du min Gud,
sa här ser ut, en full menniska och tre barn! . .. Mitt
lilla fruntimmer, det kan icke vara städadt, förstås,
jag riktigt skäms att föra fruntimret hit; men som jag
sagt, Tibbelinskan ska flytta."
Regina hade stigit in öfver den murkna tröskeln
och stod nu orörlig af öfverraskning och fasa; eländet
i detta hybble öfverträffade likväl hennes föreställning.
Denna döende, gamla qvinna, i sista stadiet af
menskligt lidande, vanstäld af plågor, smuts och van-
Tårdnad, dessa öfvergifna barn, sammanträngda i ett
hörn, förskrämda af den nyss uppförda scenen, med
bleka af svält och vanskötsel förstälda ansigten och
knappt skylda af de vämjeliga trasor, som hängde om-
kring dem, gjorde henne stum och villrådig. Och lik-
väl - hur oändliga äro icke lidandets grader! -
fanns en märkbar skilnad till deras fördel mellan dessa
barn och en liten varelse, som låg ensam hopkrupen
på golfvet vid den bristfälliga Spiseln.
Det var den lilla "Elfrida", som krögerskan sa
romantiskt kallat "Tibbelinskans" offer och fosterbarn.
I de förras utseende, och till och med i deras
trasor kunde man jemförelsevis skönja en mors välvil-
liga, om också torftiga vård, man såg att de likväl
egde en vän, en tillflykt i sin värnlöshet, att de väckt
och besvarat en grad af ömhet, som, ehuru möjligen
oförståndig, nyckfull och vanmäktig, likväl uppehöll
dem; men den arma lilla varelsen, som låg på golfvet,
hade, utom sin smuts och sina trasor, ett uttryck af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
