- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
323

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRUF-TOMTEN.

323

of sin fosterdotters, den glada leende Elfridas förtjus-
ning öfver resans nyhet och förströelser, som äfven
omedvetet inverkade på henne sjelf.

De hade nu vistats en hel manad pä landet hos
landshöfdingen* och hade först dagen förut kommit in
till staden för att tillfredsställa Ferdinands och Elfridas
önskan att bese grufvan.

"Min bästa Ferdinand, får jag icke gifva dig
ännu en kopp kaffe?" sade värdinnan i huset och höll
den blanka silfverkannan öfver häradshöfdingens nyss
tömda kopp.
"Du har ett eget sätt att bjuda, Beate," svarade
Ferdinand leende åt sin syster, som redan fyllt hans
kopp, innan hon afvaktat svar.
"Ah ja, ni karlar veta ofta icke hvad ni vilja;
man måste besluta for er."
"Och detta säger du till mig, som just genom vår
härvaro bevisar bestämdheten af min vilja."
"På hvad sätt då?"
"Hafva vi icke alla önskat att Eegina skulle förmå
sig att lemna Stockholm; jag hade föresatt mig, att hon
skulle lemna Sverige till och med på ett par ar. Nå
väl, har jag icke genomdrifvit min vilja? I morgon
resa vi."
"’Ja, det ar sannt, men jag tror nästan att Eegina
har ännu något annat skäl, an att endast följa din vilja,
då hon nu ändtligen gått in på ditt förslag," återtog
friherrinnan i samma skämtsamma ton.
"Ah ja, och ett af dessa skäl åtminstone vet Fer~
dinand rätt väl om, ehuru han skryter med sin alls-
mäktiga vilja," sade Eegina leende.
"Och jag vet det också, onkel," sade den nu fjor-
tonåriga Elfrida, som icke längre påminde om det lilla
förskrämda, vanvårdade barnet för nio ar sedan, utan
var en blomstrande vacker flicka, hvilken med hela
det ystra behaget hos ett lifligt och älskadt barn
kastade sig omkring häradshöfdingens hals.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free