Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GETJF-TOMTEN.
34
"Lemna de der sakerna hemma om du vill följa
j " sade friherrinnan med missnöjd och befallande
rost, och strax derefter rullade ekipaget bort, med den
trumpne och förfördelade Carl Adolf och den skrattande
Elfrida, som fåfängt bönfallit att få det nöjet att se
sin försigtiga kusin vandra i grufvan med paraply.
"Jag hörde att ni icke lagt er ännu och derföre
gick jag in," sade Anna, grufarbetarens hustru, med
Iao- röst, i detsamma hon sakta steg in i den lilla kam-
maren, som hennes mor och bror bebodde.
"Sofver Matts ?" frågade gumman lika lågt, i det
hon aftog sina glasögon och stoppade ned dem mycket
omsorgsfullt i ett slags fodral af brokiga lappar med
flera fickor, liknande en uppslagen plånbok, som hängde
på väggen inom hennes sänggardiner, der för öfrigt
uppklistrade taflor, ullgarnshärfvor, nåldynor, korgar
med spolrör, en ullsax och en spegel, stor som ett kort,
voro upphängda.
"Ja, jag tror att han sofver for han andas sa
tungt. Tror ni icke, mor, att han ar dödssjuk, för han
åt icke en bit till middagen och har icke talat ett ord
sedan han kom hem? Mor, mor, jag ar sa sorgefull
och betryckter till sinnes, att jag ville gå in till er
för att få tröst. Jag skulle aldrig uthärda om jag
såge Matts på bar," fortfor den stackars hustrun och
gömde hufvudet i sitt förkläde, under det hon satte
sig ned på en träpall vid den gamlas fötter.
"Du ska inte ta’ sa illa vid dig Anna, Matts har
ju alltid varit underlig till humöret."
"Ja, men sådan som i dag har jag aldrig sett
honom mer an en gång förut, för ett par ar sedan,
da han hade blifvit sjuk dernere i grufvan och då var
det, som han hade varit förvänd i flera dar. Ack, vet
m mor, det ar som en sten lade sig på bröstet på mig,
när han talar sa sorgeligt, liksom om han kände att
han skulle dö."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
