Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
SKYMNINGSPKAT.
"Det har händt något der nere i grufvan i dag,"
sade gumman och såg strängt och forskande på Erik,
som teg och låtsade läsa i den gamla psalmboken på
bordet framför honom, men i sjelfva verket såg tank-
full och upprörd ut.
"Ja, det har sa, det ar säkert," återtog Anna.
"Ni vet att friherrinnan skickat bud efter mig, för att
tala om den der drällen som jag skall väfva åt henne,
och jag skulle just gå derifrån, då det resande herr-
skapet, som varit vid grufvan, kom tillbaka. Jag stan-
nade en stund hos Hanna, som bad mig gå in till sig,
och strax derefter inkom Nilsson, som varit med dem.
Han berättade då, att han följt med herrskapet ned,
och att Erik och Matts varit med dem, och att härads-
höfdingen i synnerhet varit mycket road af att gå öfver
allt i grufvan, men att de helt hastigt stannat vid ett
häftigt rop af den främmande frun, som med sin dotter,
Matts, gamle Jon, som också varit med, och Nilsson
sjelf blifvit efter några famnar. Den stackars frun
stod stilla och darrade i hela kroppen och stirrade
framför sig in i ett hörn i mörkret, hon var alldeles
blek och nära att svimma och påstod att hon sett
något mycket besynnerligt i hålan i berget bredvid
sig; ingen annan hade sett någonting, och alla påstodo
att hon endast fått ett anfall af svindel, utom gamle
Jon, som trodde att det var "tomten" hon sett, och
Matts, som sade ingenting och som Nilsson tyckte såg
lika förskräckt och sjuk ut, som den unga frun. Härads-
höfdingen och geschvornern ropade deråt och befalde
att man skulle lysa öfver allt omkring, för att frun
ville nödvändigt hafva reda på hvad det varit som
hon sett; men ingen menniska hade funnits i grann-
skapet, och på det ställe i bergväggen der synen visat
sig fanns endast en trång remna, dit ingen kunde in-
tränga och der aldrig någon varit; emellertid blef den
stackars frun allt mera sjuk och allesammans måste
genast gå upp, och herrskapet for hem. Men när jag
sedan kom och fick se Matts, sa varsnade jag nogsamt,
att det icke var den främmande frun ensamt som sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
