Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 SKYMNINGSPRAT.
och nickande godnatt åt modren, öppnade hon dörren
varsamt och gick ut i stugan.
Det dröjde emellertid icke många minuter innan
hon med häftighet kom in igen.
"Matts har stigit upp och gått ut, han ar icke
hemma!" ropade Anna med ångestfulF röst. "Hvart
har han väl tagit vägen i sena qvällen? Sa sjuk
och underlig som han var, och sa hemskefullt och
sorgligt som han ofta talat! Gud hjelpe mig, tänk
om han .. ."
Den arma qvinnan kunde icke fortsätta, hon sjönk
ned ett ögonblick, alldeles förkrossad, på en stol vid
dörren.
Erik och den gamla vexlade en hastig och bety-
delsefull blick med hvarandra.
"Jag springer ut att söka honom, och du följer
mig väl, Erik!" fortfor Anna, hastigt resande sig upp,
och skyndade ut i stugan.
"Vänta, Anna! Jag skall gå ensam, stanna du
hemma, jag tror jag vet hvartåt han gått; jag skall
snart föra honom tillbaka," sade Erik och fattade
systern i armen.
"J^ej, nej! Jag kan icke uthärda här ensam, jag
springer ned till an."
"ISTå, om du vill gå åt det hållet, sa går jag uppåt
skogen," återtog han; men Anna hörde honom ej, hon
var redan utom dörren, och Erik såg hennes hvita
mössa i månskenet, der hon med bevingade steg ilade
utför den steniga gångstigen, nedåt staden och an.
"Det ar icke der hon skall finna honom, det ar
jag säker om; Gud hjelpe henne, stackare! Hvar vi
finna honom, sa ar det icke på rätta vägar," mumlade
Erik och skyndade upp för höjden bakom stugan till
skogen.
Slagget och rostjorden, som i förening med röken
från hyttorna förhärja hvarje grönt strå och gifva hela
kopparberget utseende af en stenöken, ödslig, grå och
torr, hade här gränsen för sitt dödande välde, och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
