Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
SKYMNINGSPRAT.
sömnig fågel, som sträckte på sin vinge, och de lätta,
hvita dunster som stego upp ur mossen bredvid honom
kändes som varma ångor, innan höstens kyla lagt sig
öfver den uppvärmda jorden. Erik vek af ifrån den
gångstig, hvilken han följt, gick sakta in mellan en-
buskarne, som täta och höga växte på sidan derom,
och stannade åter lyssnande åt det håll, hvarifrån han
tyckte sig höra det misstänkta ljudet. Allt var tyst,
han hade väl misstagit sig och ämnade gå framåt igen,
då ljudet af Matts röst, alldeles invid honom, kom
honom att spritta till af öfverraskning och glädje. Han
öppnade just munnen för att ropa sin svåger, då en
annan röst, som han genast igenkände som den om-
talta Lottas, hejdade honom och förmådde honom i
stället att luta sig ned och lyssna.
"Du säger att jag pinar och plågar dig och det
vet jag. Men tänk hvad du har pinat mig, hvad
hjelper det att du säger du icke lådt derför, jag hade
nu en gång fattat en sådan kärlighet till dig, och att
börja med sa minns " du nog, att du tyckte om mig,
om icke den der Anna kommit emellan oss," sade
qvinnan med häftighet.
"Nej, aldrig i evighet hade jag ändå velat hafva
dig till hustru och aldrig sa’ jag väl något ditåt; men
det ar icke vardt att nu stå och prata om det der,
din efterhängsenhet har gett mig i ditt våld och ..."
"Ja, det ar min enda förnöjelse och du kan lita
på, att jag icke .släpper det enda band jag har på dig."
"Men jag säger dig för sanning, att jag icke ut-
härdar längre; en natt som denna gör jag slut på
mig och när jag ar död sa ar allt. godt," sade Matts
med sa dyster röst, att man väl kunde höra att han
menade hvad han sade.
"Hör, Matts, jag har trott du bara ville skrämma
mig med sådant der prat, men jag ser nu på sistone
att du ser sjuk och medtagen ut, det ar derför som
jag låter beveka mig att gå min väg. Jag tänkte, som
du vet, följa med några andra flickor som fara och
söka ’arbete i Stockholm. Du har gifvit mig pengar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
