- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
351

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRUF-TOMTEN.

3

hört henne gå fram och åter i flera timmar i sitt rum,
och först nu på morgonen tycks hon hafva somnat, ty
det ar tyst derinne/’
Häradshöfdingen ryckte på axlarne och såg be-
kymrad ut.
"Det skulle icke förvåna mig det minsta om er
resa nu blir uppskjuten genom denna oförsigtiga början."
"Tror tant verkligen att mamma blir sjuk ?" sade
Elfrida med bekymrad min och närmade sig de talande.
"Jag vill icke tro det, mitt barn; ett par dagars
stillhet och lugn skola nog återställa henne."
"Men jag har aldrig sett mamma sådan som i
går. Hon var grufligt upprörd och jag éck icke, som
vanligt, följa henne in i hennes rum för att läsa för
henne, och i morse, då jag kom för ätt knacka på
hennes dörr, hejdade mig Sofie; jag har ännu icke
sett henne i dag."
"Om jag fått taga litet vatten med mig, som jag
ämnade, sa hade tant Kegina säkert aldrig svimmat,"
sade Carl Adolf, som ännu satt orörlig qvar på sitt
herbarium.
"Och om du haft paraplyn att hålla öfver henne,
sa hade hon varit ännu säkrare," inföll Elfrida sakta
och småleende.
Carl Adolf gjorde en grimas och fördjupade sig
i sin engelska grammatika, som han höll i handen.
"Hvad ar detta? Här ar ju bläck på bordet och
det har till och med runnit på mattan; hvem af er
ar väl orsaken, härtill?" frågade friherrinnan med
sträng röst och fixerade de båda barnen allvarsamt.
"Jag ar säker att det ar Carl Adolf med sin vanliga
oskicklighet," fortfor hon, då denne lade näsan ända
ned i boken och låtsade ingenting höra.
"Bästa tant, vi äro båda skulden dertill, vi gnab-
bades litet och olyckan hände deraf," sade Elfrida
ursäktande.
Carl Adolf teg och tanten återtog med miss-
nöjd ton:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free