Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ning, som dessutom der nere i det fantastiskt vexlande
mörkret och ljusskenet lärer vara mycket vanlig, äfven
hos de föga nervösa eller fantasirika grufarbetarne
sjelfva . . . den tryckande atmosferen i grufvan, det säll-
samma och ovanliga i sjelfva omgifningen, allt verkade
på dina nerver och din inbillning " och du trodde dig
se precis detsamma som många andra förut, det var
ingenting ovanligt deri; men jag kan icke förlåta mig
sjelf, att jag genom min oskicklighet och obetänksam-
het att föra dig dit varit orsak till denna ledsamma
inbillning."
"Det var ingen inbillning, Ferdinand, jag var
hvarken nervös eller upprörd, jag försäkrar dig det,
och jag upprepar tlet ännu en gång, jag reser icke här-
ifrån förr an jag fått upplysning om hvem det var jag
såg der nere och sjelf fått öfvertyga mig om mitt
misstag."
"Min bästa vän, då komma vi troligen aldrig här-
ifrån ; men beskrif i alla fall hvad du trodde dig se."
"Jag säger det ännu en gång, jag var icke upp-
rörd, jag åhörde med intresse den arbetare som följde
mig, då jag helt lugnt kommer att kasta ögonen in i
en smal och skroflig remna, der vattnet tärde sig fram
och afsatt vitriol rundt omkring på stenarne, jag lyss-
nåde till karlens ganska sinnrika och upplysande anmärk-
ningar härom, då hastigt ett ansigte synes framför mig
i mörkret, belyst af det förbisväfvande skenet af blossen,
som mina följeslagare höllo."
"Nåväl, hvad finner du for underligt häri ? Duser
ännu en grufarbetare, se der allt!"
"Men dessa drag, dessa ögon, de voro förändrade,
kanske åldrade, men likväl de samma. O, Ferdinand,
kärleken glömmer icke och misstager sig icke, det var
honom jag såg."
Regina hade rest sig upp under höjden af sin
rörelse och sjönk nu med händerna hopknäppta till-
baka ned i soffan.
"Min bästa Regina," mumlade Ferdinand medlid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
