Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GBUF-TOMTEN.
39
hvad som rör mig, alla mina förhållanden, jag kunde
nästan säga alla mina tankar, som trotsat min ovilja och
min vrede, och slutat med att väcka min ytterliga nyfiken-
het och mitt intresse genom den sällsamma inbillning
jag fattat; förstår du mig, Beate? Denna alltid in-
svepta, alltid liksom beslöjade figur har synts mig ega
en obestämd likhet som upprört mig, har återkallat ett
minne, hvars minsta skugga ar mig dyrbart; sjelfva
denna stil, granska den blott, och du skall säkert finna
liksom jag, att den icke ar naturlig, att den ar lika
mystisk och hemlighetsfull som b r ef skrif var en sjelf.
Nåväl, i alla dessa bref finns en ständig försäkran att
aldrig lemna mig, att följa mig öfver allt, att oupp-
hörligt vaka öfver mig, och det sista jag fick innan
jag reste från Stockholm innehöll endast dessa ord:
’Jag följer er’, och du ser att han hållit ord. Nu,
Beate, vill jag tillägga det vigtigaste, det som skall
tvinga dig till samma aning som jag sjelf sa länge närt
till min tjusning och min plåga. Du vet ju att jag i
går der nere i grufvan öfverfölls af en svimning?"
"Ja visst, de osunda ångorna ..."
"Voro icke orsaken dertill. Nej, skälet var att
jag, då jag helt tankspridd kastade ögonen in i en
remna af bergväggen, som i förbigående upplystes af
våra ledsagares bloss, tyckte mig se samma långa,
mörka figur, som jag sa ofta sett på afstånd, nu stödd
emot berget, men denna gång var hans ansigte fritt,
hans ögon mötte mina. O, Beate, Beate, jag igenkände
honom, detta ansigte var - Hugos."
"Eegina, min älskade van, detta strider ju emot
all vanlig ordning och sundt förnuft," sade friherrin-
nan med nästan komisk bestörtning, i det hon i sina
armar mottog den af sin rörelse öfverväldigade Eegina.
"Det var han, han lefver, han finns i min närhet.
Beate, fattar du icke hvad jag känner? Denna biljett
har bekräftat min aning, han har följt mig hit, han
ar här."
"Men, Eegina, sansa dig, lat mig samla mina tan-
kar; det ar rent af omöjligt; hvartiil skulle denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
