- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
364

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

364 SKYMNINGSPRAT,
lemnadt åt sitt öde. ’Det der Tar längesedan’, tillade
gumman, ’och för ett ar sedan eller halftannat fick jag
ett mycket rörande och vackert bref från honom, då
han lag på sitt yttersta, deri han ber mig taga vara
på barnet; och jag har också tittat till henne ibland,
men hvad kan jag göra, som har min rörelse att sköta.
Ku ar han emellertid död, sa att den stackars barn-
ungen har alls ingen som bryr sig om henne; se här
skall lilla fruntimret få se hans bref. Och med det-
samma drog hon fram ur en smutsig och rankig låda
ett bref från denne Ferner, på hvilken presten i den
församling, der han dött, skrifvit adressen, samt tillagt
underrättelsen om hans död. Jag bad att få behålla
detta bref för Elfridas skull, och jag har det ännu
förvaradt der hemma bland andra papper."
"Men ar du säker att ihågkomma namnet och
igenkänna hans stil som densamma, hvilken fanns i
det der sönderrifna brefvet?"
"Ja, fullkomligt; både namn och stil äro icke
vanliga."
"Den döde skulle just hafva bott och dödt i samma
rum der du låg om natten."
"Det ar intet tvifvel att det varit denne Fera er
som dött der, men - Hugos näsduk som jag äfven
hittade der; hvad sammanhang kan väl vara emel-
lan dessa omständigheter?" sade Eegina tankfullt.
"I sanning, jag finner oss nu, efter din upptäckt,
lika långt ifrån sanningen som någonsin," återtog fri-
herrinnan villrådig.
"Jag vill icke tänka mera derpå. Jag har sett
Hugos ansigte, han lefver, jag ar säker derom och jag
behöfver icke veta mera. Jag stannar här; om han
icke ger sig tillkänna för mig, sa går jag att begrafva
mig i grufvan för mitt återstående lif, ty det var ur
dess mörker hans ögon lyste emot mig," sade Eegina
med exaltation.
"Eegina, du glömmer att det icke ar oss tillåtet
att suspendera vårt förnuft och låta våra passioner
taga öfverhanden."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free