- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
365

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRTJF-TOMTEISr.

36

"Ah, Beate, jag har ju varit undergifven och tålig
alla dessa ar; nu har ödet visat mig en stråle af hopp;
om den åter försvinner, om det endast varit ett gäckeri
med min smärta, sa skall jag icke längre uthärda bör-
dan af lifvet."
"Låt mig se det der brefvet ännu en gång," sade
friherrinnan, efter några minuters tystnad, med betänk-
sam röst. "Det var skrifvet i går, det ar i afton du skulle
möta denna menniska, hvad tänker du göra?"
"Gå dit utan tvekan, naturligtvis. Ack, Beate,
han säger att han önskat detta möte i många ar, men
tror du väl att jag mindre längtat derefter. Jag skall
omsider veta hvem det ar, som älskar mig på ett sa
sällsamt sätt."
"På kyrkogården, i sanning en besynnerlig mötes-
plats för ett älskande par."
"Då det ar en död man vill finna, ar stället väl
valdt,"’ sade Eegina melankoliskt.
"Du har rätt, emellertid vill jag följa dig dit, du
bör icke gå ensam."
"Jo, jag hyser ingen fruktan. Det ar ju också
en sa kort väg och knappast mer an skymning vid
den tiden."
"Nej, Eegina, jag tillåter det icke; hvem vet hvil-
ken denna menniska ar?"
"Men han gör till ett vilkor att jag skall komma
ensam. Jag kan omöjligt hafva något att frukta af
den9 som under sa lång tid haft hundrade tillfällen att
träffa mig lika ensam som nu och likväl aldrig begag-
nat dessa tillfällen."
"Nåväl, om du icke vill att jag följer dig, sa åk
upp till kyrkan och låt vagnen vänta dig nedanför
ringmuren. Men lägg dig nu och hvila en smula,
din blekhet riktigt förskräcker mig och du ser ut att
vara alldeles utmattad," sade friherrinnan vänligt och
kysste sin svägerskas hvita panna, innan hon lemnade
henne ensam.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free