- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
371

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GBUF-TOMTEN.

37

att vandra ensam! Har du mod att döma dig till
denna ensamhet?"
"Det ar icke jag som dömt mig dertill; hvad
skulle väl min förlust betyda om den kunde ersättas.
Ferdinand, tro mig, jag skulle icke blifva mindre en-
sam bredvid dig, vi skulle icke finna den lycka hvarom
du talar och vi skulle båda lika bittert känna vår
missräkning; blif min bror, min beskyddare som hittills,
och var nöjd med min varma vänskap och tacksamhet,
elier lemna mig och res ensam ut i verlden, dit jag
icke mera kan följa dig. Jag stannar här tills jag
funnit upplysning om . .."
"Regina," sade [Ferdinand afbrytande, "dessa sju
ar hafva då ingenting förändradt? Jag finner att
hvarken kärlek eller förnuft ega något välde öfver dig.
Allt ar förbi. Jag uthärdar icke längre det tvång jag
sedan sa lång tid ålagt mig. Jag vill befria* dig ifrån
min åsyn. Jag reser som du begär."
"Res och återkom när du funnit en qvinna, som
ar dig mera värdig och bättre kan motsvara din kärlek.
Du vet att min ömhet och mitt intresse följa dig
öfver allt."
Den försmådde älskarens hjerta var alltför mycket
uppfyldt af bitterhet och sorg, för att finna någon
tröst i hennes ord; han reste sig upp ifrån bänken,
der han suttit bredvid sin svägerska, och med en för-
tviflad ansträngning att bibehålla ett sken af lugn och
värdighet bjöd han henne armen.
Båda två vandrade tysta vid hvarandras sida öfver
den stilla kyrkogården ned åt vägen der vagnen vän-
tade dem.
Regina steg upp, och Ferdinand bugade sig för
henne med stel artighet i detsamma betjenten slog
igen vagnsdörren.
"Häradshöfdingen åker icke med?" sade denne
frågande.
"Nej, jag kommer hem senare. Säg friherrinnan
att man icke väntar mig till supen."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free