Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 SKYMNIKGSPRAT.
Jakob bodde med sin mor. Hon hade kommit dit för
att få det möte, hon sedan länge begärt och väntat
på, med den dystre grufarbetaren och nu hade hon
ändtligen råkat honom och meddelat honom sina loc-
kande framtidsplaner, och han hade nu som alltid för-
smått hennes kärlek och med förakt förkastat hennes
löften och hotelser.
Harmen och förbittringen kokade i den föröd-
mjukade qvinnans sinne, och mumlande för sig sjelf
vandrade hon gångstigen framåt genom den mörka
skogen. Tör henne var den stackars Matts i detta
ögonblick en fågelfri, han skulle lefvande eller död
blifva hennes egendom, det svor hon dyrt mellan de
sammanbitna tänderna.
Det ar en gammal sanning, att qvinnan sa val i
ondt som godt går längre an mannen, och faran, eller
åtminstone oklokheten, att trotsa en qvinna, torde de
flesta män hafva erfarit, ty detta ar att forma dem
till det omöjliga.
Den uppretade Lotta ville hämnas och ansåg sig
dertill hafva åtminstone lika mycken rätt som för-
måga. De planer hon härtill skapade tycktes hastigt
hafva kommit till mognad; ty hon uppreste det sänkta
hufvudet och sade helt högt med hotfull och be-
stämd röst:
"Sa må det bli. Jag vill hellre se honom dö om
det gäller, an se honom lefva med en annan."[
I detsamma klef hon öfver ett slags inhägnad af
kullfälda granar, hvars halftorra grenar och barr bil-
dade en verklig barrikad omkring den lilla stugan,
som låg på en kal berghäll, på hvilken månen sken
med full glans.
Lotta följde den blanknötta gångstigen öfver berget,
hvilken lyste som ett silfverband, fram till stugans
dörr, hvilken hon öppnade, och inträdde i en liten
förstuga ungefär fyra fot lång och fullkomligt mörk.
Hon stannade här ett ögonblick och lyssnade;
det tycktes som om stugan varit öde, ty allt var tyst,
oclv först då Lotta drog ifrån den träregel, som stängde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
