Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
382
SKYMNINGSPRAT.
gaf ett rop af förskräckelse, skälfvande betäckte ansigtet
med sina händer och tryckte sig ned i mossan. "Känner
du icke igen mig?" fortfor han välvilligt och fattade
svågerns iskalla hand, då dennes likbleka ansigte, upp-
lyst af månen, med stirrande och vilda ögon ändtligen
vändes emot honom.
Flera minuter förgingo, hvarunder Matts hvarken
tycktes igenkänna eller förstå honom, hela hans själ
och medvetande voro koncentrerade kring de bilder
hans hjerna eller hans minne framkallade, han egde
icke förmåga att uppfatta de yttre föremålen.
"Ar det du? Huru kommer du hit? Hvar äro
vi?" sade han ändtligen med döende röst, och ett djupt
andetag, liksom ifrån en drunknad, hvilken återväckes
till lifvet, lättade hans bröst.
"Ja, det ar jag, Matts, som följt efter dig, som
hört ditt samtal med Lotta, som sett din förtviflan och
i många ar sett din sorg och som nu måste tala med dig."
Erik tystnade ett ögonblick och Matts’ häftiga
själsskakning tycktes hafva efterträdts af en slags be-
döfning, ty han sänkte hufvudet matt och tycktes icke
genast höra eller fatta svågerns ord.
"Matts, du måste höra hvad jag vill saga," åter-
tog Erik och satte sig ned, i det han lade armen kärleks-
fullt om Matts’ hals. "Jag tror att jag kan hjelpa
dig ifrån den tyngsta delen af den borda, som trycker
dig till jorden."
"Ingen, ingen kan hjelpa mig i detta lifvet; hvad
som ar skett kan icke ändras," suckade Matts afbry-
tande och nu med full besinning. "Men jag ar nu
beredd till allt, jag vill lida hvad jag förtjenar och
sedan få ro; du skall trösta Anna-det var för hennes
skull - och taga barnen om hand."
"Låt oss dröja här," sade Erik och återhöll Matts,
som ville resa sig upp, "du ar ju lugnare nu? Du
vill ju höra på hvad jag berättar dig? Och efter hvad
jag nu säkert tror, har Gud varit mera nådig mot dig,
an du förtjenar eller anar," fortfor Erik och qvarhöll
alltjemt Matts’ hand i sin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
