Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GKRUF-TOMTEN.
38
Det var du. Men du var ensam, den främmande var
icke med dig, du höll en jernborr i ena handen och
det nästan utbrunna blosset i den andra; du var döds-
blek, ditt hår var tilltofvat och du var blodig om
händerna; hela ditt utseende var sa förstördt, att jag
förskräckt tryckte mig intill väggen i mörkret, för att
icke bli upptäckt.
"Du satte blosset i muren, och stängde dörren
utåt vägen, som ni lemnat öppen efter er och som jag
icke heller stängt. Sedan körde du jernborret in i
askan i Spiseln och skurade det deri, tvättade dina
händer i det gamla vatten ämbar et, jäom stod på golfvet,
och äfven aftvättade några fläckar på dina skor och byxor,
lade ditt hår till rätta och slog ut vattnet - blosset
var nu slut och du släckte det helt och hållet, sedan
du först sett dig omkring mycket noga, och hela ditt
utseende syntes mig sa förändradt, sa hemskefullt och
grymt, att jag darrade af förskräckelse att du skulle
upptäcka mig; men den stora träkubben, som ännu
står qvar, dolde mig; dessutom var det alldeles mörkt
i min vrå och jag kunde väl märka att det icke var
för att upptäcka och förstöra något lefvande vittne,
som du spejade omkring, ty derpå tänkte du icke -
och likväl hade du i denna stund icke ett, utan tvenne,
efter hvad jag nyss hörde. Nå, ändtligen öppnade
du dörren och gick ut, och då månen sken, såg jag,
vid detsamma du gick, att någonting sväfvade fram
vid dörren, som du lemnade halföppen. Jag kunde
då icke begripa hvad det var och tänkte icke heller
derpå, uppskrämd som jag var; men nu kan jag be-
gripa att det var Lotta som, liksom jag, väntat på dig."
Erik tystnade åter och tycktes samla sina minnen
och Matts satt tyst och orörlig, med ansigtet gömdt i
händerna, och endast af hans tunga andedrägt kunde
man märka den qvalfulla verkan, som hvarje af svå-
gerns ord gjorde på honom.
"Matts," började Erik åter med mild röst och
lade sina båda händer på den förkrossade, mannens
skuldror. "Du vet att jag älskat dig som en bror
Claude Gerard. II. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
