Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
SKYMNINGSPRAT.
ifrån det jag var ett litet barn; du känner nog i denna
stund att jag menar redligt med dig. . . den första
delen af min berättelse ar slut, men innan jag med-
delar dig den andra, sa fordrar jag att du håller ditt
löfte och till mig här, der endast Gud hör oss, säger
hvar den främmande mannen tog vägen, som följde
dig ned, men aldrig kom upp igen. Det finns ingen
annan uppgång, åtminstone för en främling. Hvad
tilldrog sig der nere i grufvan, som inom en halftimme
kunde förändra dig för hela ditt lif?"
"Du har redan gissat det, det hör jag nogsamt,
det ar derför just icke mycken förtjenst att säga dig
sanningen till fullo," svarade Matts och reste upp huf-
vudet med ett slags förtvifladt mod; men då han mötte
Eriks ärliga och trofasta blickar, nedslog han ögonen
åter och började sakta, med osäker röst:
"Du vet väl, Erik, huru mycket jag höll Anna
kär; men er far var en hård gubbe och jag fick
ständigt samma svar, att när jag kunde visa honom
att jag samlat sa mycket pengar, som han tyckte be-
höfdes till vår bosättning och en nödhjelp i sjukdom
eller olycka, då skulle jag få Anna till hustru, men
icke förr. Ack, hvarifrån skulle jag, en fattig gruf-
dräng, få pengar att samla. Det var detsamma som
att neka mig henne för alltid; då minde jag mig på
en gammal farbror, som jag hade i Jemtland, som jag
hört sägas skulle vara förmögen och, utan att just tro
det sjelf, sade jag mig hoppas att få ärfva honom,
bara för att far din skulle vänta och icke ge bort
Anna åt någon annan. Nå, till min stora förvåning
sa får jag bud om att gubben, som jag icke sett sedan
jag var barn, var sjuk och nära döden och jag for
dit, som du Vet. Men det gick som jag fruktat: gubben
dog och gaf mig en randig ylleväst och en oduglig
messingsklocka, men som han ingenting mera egde, sa
kunde jag ingenting annat få.
"Jag kom hem alldeles förbi af grämelse, ty nu
var allt hopp ute. Jag hade icke mod att gå till
Anna; jag visste icke hvad jag skulle göra och var *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
